2009-12-13

Peking favoritfilm 37...


"Maybe I'm spending too much of my time starting up clubs and putting on plays. I should probably be trying harder to score chicks."

Rushmore (1998). Regi: Wes Anderson.
Max Fischer (Jason Schwartzman) är nog den sämsta eleven i hela Rushmore. Herman Blume (Bill Murray) är en rik företagare och f.d elev från Rushmore, en bitter, trött man, på gränsen till en medelålderskris. Och Rosemary Cross (Olivia Williams) är en nybliven änka... och Rushmores nya lärare.
Max blir kär i Rosemary. Herman blir också kär i Rosemary. Och Rosemary... råkar helt enkelt hamna i mitten av ett barnsligt krig mellan Max och Herman, en kamp om hennes hjärta.
Wes Andersons underbara mörka komedi... en riktigt upplyftande liten pärla. Vacker, busig och så rolig. Verkligen en annorlunda, känslosam och knasig berättelse, om tre människor, som lyckas hitta varandra, tre människor, lika ensamma och förvirrade.
Med ett fantastiskt manus, lyckas Wes Anderson få oss att känna för dessa karaktärer, oavsett vilka dumheter de än hittar på.
Och skådisarna... Bill Murray, en av mina favoriter, är sååå fantastisk i rollen som Herman. Han lyckas med konsten av att säga mer med en blick än med massa dialog.
Men det är så klart Jason Schwartzman och hans fina porträtt av Max Fischer som är hjärtat i filmen. Verkligen en modig, nördig och oerhörd irriterande karaktär... och så rolig!
Alla skådespelare i denna film är bra, Olivia Williams, Brian Cox, Seymour Cassel... ja, jag skulle kunna fortsätta. Men innan jag avslutar detta... musiken och dess användning av den i filmen... helt enkelt perfekt. Filmens sista scen, med "Oh La La" av The Faces som bakgrundsmusik... nåt av det finaste som nånsin gjorts.

Dagens låt: "Oh La La" av THE FACES... så klart!

2009-12-12

Peking favoritfilm 36...


"Frankly, watchin' Donny beat Nazis to death is is the closest we ever get to goin' to the movies."

Inglourious Basterds (2009). Regi: Quentin Tarantino.
En mörk, våldsam, chockerande, spännande och komisk saga, med fantastiska skådespelare och underbar dialog, så som i alla Tarantinos filmer. Skillnaden är att i denna film... så flöder dialogen i olika språk. Franska, tyska och engelska. Och det finns inte en stund där det typiska Tarantino dialogen känns förlorad i översättningarna.
Om det är nåt denna film är, så är det en liten hyllning till språket. Och till nästan ALLA filmer som har nånsin gjorts om andra världskriget.
Men... vad handlar den om då? Människor. I synnerhet Shosanna Dreyfus (Mélanie Laurent, fantastisk, känslosam, stark och vacker i denna roll) och Överste Hans "Judejägaren" Landa (Christoph Waltz). Deras vägar korsas tidigt i filmen och det är de två som sätter igång en kedja av händelser som kommer få Det Tredje Riket på fall...
Och visst är det så att filmens titel anspelar på Löjtnant Aldo Raine (Brad Pitt) och hans gäng med militärer som skalperar sig igenom Europa. Men det är inte de som är huvudpersonerna. Det är Shosanna och Landa, två helt olika människor, med bara en sak gemensamt: överlevnad.
Deras historier, hemska och obehagligt underhållande, får oss att känna för de, även för någon så avskyvärd som Landa. Hans charm och livsnjutning... oemotståndlig, även om vi har precis sett honom mörda en hel judisk familj.
Christoph Waltz är enastående och det är han som är stjärnan i denna film. Hans porträtt av ett monster som Landa... ja, kan inte beskrivas i ord. Ni måste se det själva. Hans första scen i filmen, kan nog vara en av de mest obehagliga och intensiva scener jag nånsin sett. En scen som kryper sakta fram, i en överflod av dialog, och som slutar i rena mardrömmen.
Brad Pitt, med en överdriven dialekt, är såååå rolig och underhållande, samma sak gäller för Eli Roth, som Raines högra hand, Donny "The Bear Jew" Donowitz, en rätt så instabil och övervåldsam soldat. Hans scen, där han förbereder sig för att mörda en nazist med ett baseballträ... obehaglig, samtidigt som det är årets hårdaste och coolaste scen.
Ja... jag skulle kunna fortsätta, alla är faktiskt bra i denna film. Och för en filmnörd som mig, är det så härligt att se en sån badass som Rod Taylor i rollen som Winston Churchill.
Andra Världskriget är en av historiens värsta och mest tragiska händelser. Ändå lyckas Tarantino med konsten att göra det till en underhållande och fantasirik film. För det är, trots allt, en film. Inget annat, men en perfekt sådan, med de rätta doserna av humor och våld och som överraskar med känslor och drama. Årets bästa film... så det så!

Dagens låt: "The Green Leaves Of Summer" av NICK PERITO...