2009-11-30

Peking favoritfilm 35...


"I used to believe in many things, all of it! Now, I believe only in dynamite."

A Fistful Of Dynamite/ Giù La Testa (1971). Regi: Sergio Leone.
Sergio Leones underskattade och bortglömda mästerverk. En märklig och ständig underhållande västernfilm, som också är en politsik satir, en skarp sådan också.
En stark och överraskande film, som inleds med en humoristisk och bisarr rån och drivs vidare till en stark, obehaglig och sorglig berättelse om en revolution...
Vacker och episk, som alla andra filmer Leone gjorde, fylld av fantastisk Ennio Morricone musik. Men det är de två huvudpersonerna som gör denna film till ett mästerverk.
En lågmäld James Coburn, som dynamitexperten med en mörk bakgrund och en härlig överspelande Rod Steiger, som bonden/bankrånaren som förvandlas till en, ofrivillig, revolutionär. Deras samspel är otrolig. Man tror verkligen på dessa två karaktärer och deras resa, som börjar med en explosion och avslutas med vänskap och förståelse...
En drömlik politisk västern, med fantastiska actionscener... och, man kan verkligen inte ogilla en film som inleds med en citat av Mao!

Dagens låt: "L' Appuntamento" av ORNELLA VANONI...

2009-11-29

Peking favoritfilm 34...


"He calls himself Ghost Dog. I don't know, a lot of these Black guys today, these gangster-type guys, they make up names like that."

Ghost Dog: The Way Of The Samurai (1999). Regi: Jim Jarmusch.
Cool, cool, cool film om Ghost Dog, en yrkesmördare som lever sitt liv efter de gamla samuraj krigarna. En rolig, spännande och oväntad känslosam historia om en man vars etiska regler och livsfilosofi, platsar inte längre i dagens samhälle.
Forest Whutaker är Ghost Dog. Punkt slut. Hans porträtt av denne antihjälte är enastående. Lågmäld, filosofisk, våldsam och oväntad omtänksam.
Med fantastisk musik (heja RZA!), suveräna skådespelare i birollerna (Henry Silva som maffiaboss är en av höjdpunkterna) och ett dokumentärt bild av en New York man sällan får se i film, så är Ghost Dog verkligen ett måste för alla som älskar film...

Dagens låt: "Samurai Showdown" av RZA...

2009-11-28

Peking favoritfilm 33...


"I am not the Zodiac. And if I were, I certainly wouldn't tell you."

Zodiac (2007). Regi: David Fincher.
Jag var nog 10 år gammal när jag fick höra om seriemördaren Zodiac. Sedan dess har jag varit fascinerad av mysteriet kring mördaren. Vem var han egentligen? Hur många människor mördades? Det finns många, många frågor om Zodiac.
Och David Finchers film gör ett utmärkt försök att svara på dessa frågor. Detta är ett mindre mästerverk, en spännande, detaljerad och grymt obehaglig film, där det inte är Zodiac som är viktig, utan besattheten om Zodiac. Ett besatthet som driver människor till ett avgrund, där karriärer, äktenskap och liv förstörs för alltid.
Så som alla andra filmer av Fincher, så är detta en visuell kalas. Det som imponerar mig mest är hur han lyckades få en känsla av sextio- sjuttiotalet som jag inte har sett på film sedan... ja, sextio- och sjuttiotalet. Och skådespelarna... fy fan vad bra! Men detta är inte en film för alla.
Folk som förväntar sig en ny SE7EN eller FIGHT CLUB, se nåt annat. För detta är en "vuxen" film. En mogen film. Jag vet, det låter jättetöntig, men så är det.
Filmen består egentligen av män i medelåldern som pratar och pratar om letrådar, misstänkta människor, koder och så vidare. Många klagar just på detta, för mycket prat, för lite spänning. Men i dagens ADHD samhälle, så känns denna film uppfriskande. För den är oerhört spännande, om man har tålamod. Aldrig har jag blivit så berörd som när jag såg denna film på bio för första gången. Vissa scener skrämde mig. Inte för att de var spännande. Utan för att de kändes så verkliga...

Peking favoritfilm 32...


"I felt like putting a bullet between the eyes of every Panda that wouldn't screw to save its species. I wanted to open the dump valves on oil tankers and smother all the French beaches I'd never see. I wanted to breathe smoke."

Fight Club (1999). Regi: David Fincher.
Det förra milleniets sista stora kultfilm. En våldsam, visuell och orgasmisk, välspelad och såååå rolig film om... ja, varför fortsätta egentligen? Jag älskar denna film, lika mycket nu så som jag gjorde efter att jag såg den för första gången, juldagen 1999.
De flesta har sett denna film och de som inte har sett den... vad gör ni med era liv egentligen?
Nåväl... här i alla fall en liten video...



Bra film... mycket bra film!

Dagens låt: "The Surrender (La Resa)" av ENNIO MORRICONE...

2009-11-27

Peking favoritfilm 31...


"She was a whore. My mama was a whore. But I don't fault her for that. It ain't what she done, but how she done it. Long as I can remember, she'd bring men up to the house. My daddy was there too, but it didn't matter none to her. She'd make me watch...
She'd beat me too. A lot. She'd beat me when I wouldn't watch it. And sometimes she'd beat me, and make me wear a dress, and watch her doin' it. Then they'd laugh at me."

Henry: Portrait Of A Serial Killer (1986). Regi: John McNaughton.
En skrämmande och vidrig film, verkligen inget för känsliga. Så realistik... filmen och den värld den utspelas i, känns lika skitig och avskyvärd som den ser ut.
Tyvärr så har denna film klassats som en simpel skräckfilm. Det är det verkligen inte, det är en studie i våld. Som försöker varken förklara beteendet eller få oss att känna sympati för karaktärerna. Det jag beundrar mest i filmen, förutom skådespelarna, är att den ger inga svar. Saker bara händer i filmen, så som i verkliga livet, vare sig det är nåt hemskt eller bra. Det bara händer.
Löst baserat på den riktige seriemördaren Henry Lee Lucas, så får vi följa en seriemördare under några veckor, i Chicago.
Där har ni handlingen. Och vad som händer under filmens 83 minuter, känns så verkligt. Oväntat och oprovocerad våld, ingen direkt handling att följa... det är som att se en dokumentär.
De tre skådespelarna i huvudrollerna (Michael Rooker, Tracy Arnold och Tom Towles) är så inne i rollerna att det är de som får en att glömma att det är faktiskt en film man tittar på.
En mycket bra karaktärstudie, en våldsam och för verklig sådan...

Peking favoritfilm 30...


"If you're part of a crew, nobody ever tells you that they're going to kill you, doesn't happen that way. There weren't any arguments or curses like in the movies. See, your murderers come with smiles, they come as your friends, the people who've cared for you all of your life. And they always seem to come at a time that you're at your weakest and most in need of their help."

Goodfellas (1990). Regi: Martin Scorsese.
"As far back as I can remember, I've always wanted to be a gangster." - Henry Hill, Brooklyn, N.Y. 1955.
Så inleds en av filmhistoriens bästa gangsterfilmer. En episk berättelse om Henry Hill och hans uppväxt i en värld fylld med brott, våld och pengar. En film som visar en mer verklig värld än Gudfadern, en annan film som jag tycker hemskt mycket om, men den är mer som en allegori om maffian. Baserad efter den sanna historien om Henry Hill, så får vi, tack vare Martin Scorseses mästerliga regi, en mer verklig inblick i maffians liv.
Alla skådespelare i denna film, verkligen ALLA, är suveräna.
Robert De Niro, Joe Pesci och Paul Sorvino... ja, vad ska man säga, som inte har sagts förut. Legendariska alla tre. Skrämmande och charmiga och älskvärda... speciellt Joe Pesci. Ni som har sett filmen vet vad jag menar...
Och Lorraine Bracco... så jävla bra! I rollen som Henry Hills fru, är hon så grym och det skär i hjärtat att se henne, sjunka i ett svart hål, tillsammans med en man som har behandlat henne som skit under större delen av filmen...
Men det är Ray Liotta, i hans genombrottsroll som Henry Hill, som är kärnan i filmen. Hans resa, från en ung, charmig, naiv brottsling till en nerknarkad och paranoid man, är EPISK! Han lyckas verkligen ge en tredimensionell porträtt av en man, som är charmig, rolig och älskvärd, samtidigt som han kan vara obehaglig, våldsam och avskyvärd.
Ja... jag älskar denna film. Så underhållande och fascinerande. En ultravåldsam modern klassiker, med fantastisk musik och underbar dialog. Ni som har missat denna pärla... fy skäms!

Dagens låt: "COCAINE" av J.J. CALE...

2009-11-20

Peking favoritfilm 29...


"I just can't take no pleasure in killing. There's just some things you gotta do. Don't mean you have to like it."

The Texas Chain Saw Massacre (1974). Regi: Tobe Hooper.
Filmen som gav hela världen LEATHERFACE och hans älskade motorsåg och som skrämde skiten ur mig, när jag såg den för första gången. Jag var ju i och för sig 10 år när jag såg den för första gången, men ändå... jag tycker faktiskt att den är lika obehaglig och skrämmande idag, som för nästan 20 år sen.
En svettig mardröm till film, med en enkel, men ack så obehaglig handling: några ungdomar på semester råkar träffa historiens mest perversa och kannnibalistiska familj.
Inte en våldsfest, som alla tror. Det mesta av våldet utspelas faktiskt utanför bild. Och det är just det som jag älskar med denna film, genom att inte visa vad som händer och bara låter oss höra, så lämnar den allt som utspelas åt ens egen fantasi. Och det är, så klart, mycket värre än att se vad som händer...
Med dess kakofoni av oljud och skrik och det skitiga och grovkorniga fotot, med dess obehagliga närbilder, så skapar denna film en riktig känsla av skräck. Ett psykologiskt sådan.
Ett mästerverk, som utklassar alla andra skräckfilmer som gjorts...

Dagens låt: "Sugar" av APRIL MARCH...

2009-11-19

Peking favoritfilm 28...


"You're a very bad man, Walker, a very destructive man! Why do you run around doing things like this?"

Point Blank (1967). Regi: John Boorman.
En till hämndfilm i listan, denna gång med filmhistoriens coolaste och tuffaste badass: LEE MARVIN. Handlingen är enkel, Walker (Lee Marvin) blir lurad på pengar, de tror att han är död, men det är han förstås inte, han kommer tillbaka, vill ha sina pengar.
Men det är så klart inte lika enkelt som så, annars skulle jag inte ha den i listan. Det är sättet denna gangsterhistoria berättas, som gör den så intressant. Hela filmen... det är som film noir möter den franska nya vågen. En stenhård, komplex och ultracool film, med en visuell berättarstil, före sin tid. Med ett drömlikt språk och scener som låter tittaren avgöra vad som har hänt. Jepp, det är sån film, som inte visar allt, som låter en tänka. Så ni som ogillar sånt, hyr Twilight.
Ikonisk film, med en osentimental och oförlåtlig Lee Marvin i toppform.

Dagens låt: "I'm A Boy" av THE WHO...

2009-11-18

Peking favoritfilm 27...


"I decided to stop pitying myself. Other than my eye, two things aren't paralyzed, my imagination and my memory."

Le Scaphandre Et Le Papillon/ The Diving Bell & The Butterfly (2007). Regi: Julian Schnabel.
Julian Schnabels bitterljuva och starka film om en man som mot alla odds lyckas nå ett omöjligt mål. Mathieu Almaric i rollen som den strokedrabbade Jean-Dominique Bauby är enastående. Hans porträtt är så hjärtskärande, samtidigt som den är fylld med en vilja att leva, njuta och skratta. Och hela filmen (regi, manus, foto) är så fascinerande och vacker och humoristisk, att man vill verkligen inte att det ska ta slut!
En film med fantastiska scener (scenen mellan Jean-Dominique och hans pappa, vackert spelat av Max Von Sydow, är hemsk, samtidigt som den är vacker och fylld med kärlek och humor). Budskapet i denna film är enkel: uppskatta livet och de små stunderna och det finns ingen åldersgräns för fantasin.
Om ni inte har sett denna gripande hyllning till livet... gör det nu. Ni kommer verkligen inte ångra er!

Peking favoritfilm 26...


"We're all unlucky in love sometimes. When I am, I go jogging. The body loses water when you jog, so you have none left for tears."

Chunking Express (1994). Regi: Wong Kar-Wai.
En melankolisk och lekfull film om kärlek och de vardagliga, tråkiga och normala liv som finns i en neonfylld Hong Kong.
Det jag älskar med denna film är dess bild av kärleken, om hur den finns där omkring oss och om hur den vaknar människor till liv, hur den får oss att göra grejer vi aldrig trodde vi skulle göra...
Vill helst inte säga för mycket om handlingen, förutom att filmen är indelad i två delar, två olika historeier om fyra olika människor och om hur några få ord och blickar är allt som krävs. Om hur drömmen om kärlek är ibland mer intressant än själva verkligheten.
Visuellt sett är denna film ett mästerverk, med dess frenetiska foto och miljöer, som ger en känsla av spontanitet som sällan ses i film numera.
En riktig vacker, bitterljuv och rolig pärla till film med underbara skådespelare (Faye Wong... man kan verkligen inte låta bli att falla för henne), vacker foto och The Mamas & The Papas...

Dagens låt: "Better Things" av PASSION PIT...

2009-11-17

Peking favoritfilm 25...


"Do you realize this Nigerian coffee is being packed straight back to Nigeria?"

O Lucky Man! (1973). Regi: Lindsay Anderson.
Det är svårt att skriva om denna konstiga, underbara och intressanta film, att försöka beskriva dess handling är ännu svårare...
Allt jag kan säga om O Lucky Man! är att den handlar om en resa... genom Mick Travis (suverän spelad av en lagom naiv och nyfiken Malcolm McDowell) ögon får vi en bild av England under 70-talet och dess olika klassnivåer.
Denna film... ja, den är en skarp satir och Lindsay Anderson skämtar om ALLT och ALLA. Politik, religion, forskning, korruption, sex, till och med film... ja, inget är heligt i denna underbara film. Och visst, den är inte direkt diskret i dess budskap, men vem bryr sig när man har McDowell, Helen Mirren, Ralph Richardson, Arthur Lowe och till och med Alan Price, som fungerar som en grekisk kör som för handlingen och Mick Travis vidare genom en resa bland samhällets både goda och onda sidor.
Resan som vi får följa med under tre timmar är en surrealistisk sådan... rolig, musikalisk (tack vare Alan Price och hans underbara låtar), obehaglig, mörk. Samtidigt är filmen en hyllning till livet och den lyckan som finns i oss alla.
Drama, komedi, thriller... ja, det går som sagt inte att sätta denna film i nån sorts genre... den är nåt aldelles eget och underbart, med ett slut som är så oväntat och underbart att varje gång jag ser den, så får jag lust att dansa till dess musik...

Dagens låt: "Heavy Cross" av GOSSIP...

2009-11-14

Peking favoritfilm 24...


"You're a big man, but you're in bad shape. With me it's a full time job. Now behave yourself."

Get Carter (1971). Regi: Mike Hodges.
Michaels Caines bästa roll... i en av de bästa hämndfilmerna som gjorts.
Ett stenhårt drama om den undre världen och dess "invånare".
Styrkan i filmen är Michael Caine och hans porträtt av den iskalle och intensive gangstern Jack Carter. En man som är varken ond eller god. Han är ingen hjälte och visar varken medkänsla eller ånger för de sakerna han gör för att kräva sin hämnd.
Denna film är ingen en actionfilm, utan mer en studie i hämnd, med oväntade vändningar och kall, brutal våld, som känns så obehagligt och realistiskt, just därför att det är oväntat...
En riktig cool film, med ett suveränt soundtrack av Roy Budd och en skitig och mörk inblick i en omoralisk och kall värld...

Dagens låt: "Going nowhere" av CUT COPY...

2009-11-13

Peking favoritfilm 23...


"Many have died, last week, on these streets. In the basement of this building, you will find them. I have given them the last rites. Now, you do what you will. You are stronger than us. But soon, I think they be stronger than you. When the dead walk, señores, we must stop the killing... or lose the war."

Dawn Of The Dead (1978). Regi: George A. Romero.
Jag ÄLSKAR zombies. Och det kan inte bli bättre än den här filmen.
Blodig och köttig drama, med en hög dos skräck. Men det är så klart inte bara sprängda huvuden, utdragna tarmar och blåsminkade zombies som tuggar och mumsar på människor...
Den är också en kritisk studie av människans överkonsumtion och girighet. Om vad människor tar till sig för att kunna överleva i en värld, på gränsen till apokalyps!
Och så har den MASSA zombies... och ett jobbigt motorcyckelgäng... och MERA zombies... och en riktig kick-ass soundtrack av synthproggarna Goblin... och Tom Savinis suveräna och numera klassiska special effekter... och har jag nämnt att det finns ZOMBIES? Som äter människor? För det är, enligt mig, så jävla coolt! Ja... finns väl inte mycket att säga, förutom: ZOMBIES!!!

Dagens låt: "Zombi" av GOBLIN...

2009-11-12

Peking favoritfilm 22...


"Jag lärde mig mycket av Stig Nyman. Till exempel hur man klarar sig instängd i ett klädskåp med en fullvuxen vildkatt. Man fick inte döda katten, för den skulle användas en gång till!"

Mannen På Taket (1976). Regi: Bo Wideberg.
En av de bästa filmerna i Sverges filmhistoria OCH en av de bästa polisfilmer som någonsin gjorts.
Bo Widebergs filmatisering av "Den Vedervärdige Mannen Från Säffle" är ett mästerverk.
En realistisk och obehaglig historia om ett bestialiskt mord, poliserna som ska lösa fallet och mannen som ligger bakom det hela.
För mig finns det bara en Martin Beck... och det är Carl-Gustaf Lindstedt. Han ÄR Beck!
Och det var ett genialiskt val av Widerberg att ge rollen som Beck till en av Sveriges mest folkkära komiker. Hans porträtt av Beck är ett hjärtskärande sådan, en melankolisk och trött man, som kör på rutin, tills han får fallet med den vedervärdige från Säffle. Ja, ALLA är bra i denna film: Håkan Serner som den trötte och lätt förvirrade Rönn, Sven Wollter som Kollberg och Thomas Hellberg som, den numera ikoniska karaktären, Gunvald Larsson.
Filmens styrka ligger i dess realism. Hela filmen känns som nån sorts pseudodokumentär, där skådespelare spelar, mitt bland riktiga poliser, läkare och brottslingar. Och sen dess beskrivning av den metodiska polisarbetet som ligger bakom lösningen. Med ett lågmäld tempo, så får vi även ett inblick i polisernas liv, en chans att känna dessa karaktärer.
Men... det är inte bara dialoger och polisarbete! För denna film innehåller kanske en av filmhistoriens mest oväntade actionscener. Slutet, med mördaren som skjuter från ett tak, är det absolut motsatta till resten av filmen. En intensiv och tätt sekvens, med en halsbrytande helikopterkrasch och allmän kaos...
En magnifik film av en av Sveriges bästa regissörer... och bevis på att det går faktiskt göra bra polisfilmer i Sverige. Synd att det faktiskt inte gjorts nån som är bra sen Mannen På Taket...

Dagens låt: "Aragon" av ROY AYERS...

2009-11-11

Peking favoritfilm 21...


"It's just murder. All God's creatures do it. You look in the forests and you see species killing other species, our species killing all species including the forests, and we just call it industry, not murder."

Natural Born Killers (1994). Regi: Oliver Stone.
Ett visuellt fyrverkeri. En odiskret, omoralisk, intensiv och hypnotisk satir om media och deras glorifiering av våld i samhället och om hur de skapar "kändisar".
Och visst är det hyckleri av Oliver Stone, att kritisera våld, genom att göra en övervåldsam film om seriemördare, men, det är just det som är poängen: Allt detta våld är poänglöst!
Ja, det är så klart mer än bara det. Det är en ultravåldsam resa i en surrealistisk och SJUK värld, fylld med vapen, musik, droger, sex och färgstark överspel av episka mått från de fem ledande skådespelare: Woody Harrelson, Juliette Lewis (de två... lite för realistiska i deras tragikomiska sätt att spela Mickey & Mallory), Robert Downey Jr. (med en överdriven australiensisk dialekt), Tom Sizemore (svettig, sjuk och skrämmande som en polis med två sidor, kanske farligare än våra älskade seriemördare) och så sist, men absolut inte minst, Tommy Lee Jones (så rolig och febrig!).
Och bakom allt detta finns Oliver Stone och hans visuella stil, som består av kaos, i alla regnbågens färger! Denna film är kaos i alla former: bild, ljud, klipp, skådespeleri. Ingen nackdel dock, all denna kaos, som ett blodigt kollage. En vacker sådan, som är lika kontroversiell idag som för 15 år sedan.

Dagens låt: "Shitlist" av L7...

2009-11-10

Peking favoritfilm 20...


"One of the things you learn from years of dealing with drug people, is that you can turn your back on a person, but never turn your back on a drug. Especially when it's waving a razor-sharp hunting knife in your eye."

Fear & Loathing In Las Vegas (1998). Regi: Terry Gilliam.
Ännu en kultfilm, denna gång baserad på Hunter S. Thompsons roman med samma namn... också en kultklassiker.
Okej... denna film är nästan ett måste för mig, det är en sån typ av film som jag använder för att testa människor. Om de tycker att den lika rolig, galen och surrealistisk som jag... då är det människor jag vill hänga med. Om de tycker att den är en vulgär och osammanhängande och lika rolig som en blöt strumpa... ja, det är bara att gå ut genom dörren och... hej då.
Lite elitistisk och förbannat nördigt av mig, men... denna film är SÅ JÄVLA BRA och om människor inte fattar detta... ja, ni fattar, haha!
Hunter S. Thompson är min favoritförfattare och boken är, enligt mig, ett mästerverk, en klassiker. Så... det är väl inte så överraskande att Terry Gilliams utflippade filmversion skulle hamna i min favoritlista, eller hur?
En absolut psykotisk resa genom Las Vegas, med två galna sociopater... i jakt efter den amerikanska drömmen...
Många ser denna film som en enda lång knarktripp (vilken den till stor del är, en hysterisk rolig sådan också!), men bakom all detta, bakom alla hallucinationer, så finns det en sorglig och hemsk inblick i en nation, så girig och självisk, så besatt av att konsumera, att de inte kan se verkligheten... som finns bakom varje dörr.
En färgsprakande, psykotisk och knarkladdad resa genom en stad som är känd för deras överkonsumtion... en resa som är till slut poänglös och sjuk... och det är meningen det också. Det finns ingen amerikansk dröm... det finns inga svar... och det är just det som är själva poängen.
Ja... en fantastisk film... med två perfekta skådisar i rollerna, Johnny Depp och Benicio Del Toro. Speciellt Johnny som har fångat Hunter S. Thompsons (eller Raoul Duke, som han heter i filmen) sätt att vara, röra sig och prata, på pricken! Det är som att se själva författaren spela sig själv på film (vilket han också gör i en kort sekvens i mitten av filmen). En sådan rollprestation, där man glömmer att man ser en skådespelare... man ser bara karaktären leva framför ens ögon.
Ja, visst... de överspelar i varje scen... OCH? Just deras utsvängda skådespel gör denna film till ett måste! Ett överspel av gigantiska mått... precis det som behövs för en mindfuck till film som denna!

Dagens låt: "Magnet & Steel" av WALTER EGAN...

2009-11-09

Peking favoritfilm19...


"Is this a dagger which I see before me, the handle toward my hand?"

The Tragedy Of Macbeth (1971). Regi: Roman Polanski.
En våldsam, skitig och febrig version av Shakespeares klassiska pjäs.
En tragisk historia, om en man som är fördömd till en brutal död redan innan förtexterna startar.
Polanskis version av Macbeth följer förlangan rätt så trogen (ja, nästan!). Med fantastiska skådespelare och ett visuellt språk som lämnar en nästan förlamad, lyckas Polanski skapa en originell, realistisk och blodig filmatisering.
Lika mörk och kall och barbarisk som den tiden filmen utspelar sig på...

Dagens låt: "L'Amour Et La Violence- Boys Noize Euro Mix" av SEBASTIAN TELLIER...

2009-11-08

Peking favoritfilm 18...


"Hey, Cinderella, go find yourself a fella, you're on the clock bitch and midnight is coming, you got the wrong man."

Blood In Blood Out (1993). Regi: Taylor Hackford.
Som i fallet med Scarface , en kultklassiker. Lika överdriven och episk som den, fast... mer realistisk och med karaktärer man känner för (Tony Montana må vara ett badass, men... ja, ni fattar, väl?).
En stenhård, sorglig och våldsam saga om vänskap, heder, korruption och makt.
Om hur tre människor, med samma bakgrund och samma förutsättningar i livet, hamnar i tre olika världar.
Många har klagat på filmens längd (190 minuter lång) och dess överspel från diverse skådespelare, men detta ser jag bara som fördel till filmen. Världen den visar oss, en värld fylld med machismo och människor som måste vara over the top för att kunna överleva. Och längden? Kom igen... en episk saga om familj och brott, som utspelas under många, många år? Varje scen i denna film är viktig och för handlingen och karakäterernas konflikter vidare, till ett oväntat slut.
Jag önskar att filmen var till och med LÄNGRE! Det finns till och med rykten om att det finns en director´s cut som är 330 minuter... jag ryser bara när jag tänker att nånstans så finns denna version...
Ja... en fantastisk film, som jag tycker att ALLA borde få se nån gång.

Peking favoritfilm 17...


"AK-47. The very best there is. When you absolutely, positively got to kill every motherfucker in the room, accept no substitutes."

Jackie Brown (1997). Regi: Quentin Tarantino.
En riktig underskattad pärla till film och, bli inte arga nu, en MYCKET bättre film än Pulp Fiction & co. Jag älskar ALLA Tarantinos filmer (till och med Death Proof, en annan underskattad pärla). Men för mig, så är det Jackie Brown som är en av hans bästa filmer. Jackie Brown var den första filmen där det inte kändes som om Tarantino lekte och gjorde nåt bara för att det var coolt och chockerande (och det tog 12 år till innan han gjorde en sådan film igen... Inglorious Basterds, men mer om den inom några dagar)
En lågmäld och mer karaktärsdriven historia, med en stor dos av den coola dialogen som präglar alla hans filmer... men till skillnad från Pulp & co., så lär man känna alla dessa karaktärer... de är riktiga människor, onda eller goda, människor som är rädda, arga och kära.
Många ser denna film som en thriller (vilken den är till viss del), men den obotlige romantikern i mig ser denna film som är kärleksepos, om två människor, i medelåldern, som hittar varandra, mitt i ett kaos av smugglade pengar, nerknarkade brottslingar och kaxiga poliser...
Välspelad av ALLA i filmen (till och med Chris Tucker!), en underbar tempo, där man inte blir stressad utan hinner fokusera på varje detalj och ord i filmen och suverän soundtrack... ja, Jackie Brown är verkligen en film för människor som inte kräver eller vill att varje film ska vara som en Michael Bay rulle.

Dagens låt: "Across 110th Street" av BOBBY WOMACK...

2009-11-06

Peking favoritfilm 16...


"My sex change operation got botched; my guardian angel fell asleep on the watch; now all I got is a Barbie doll crotch; I've got an angry inch!"

Hedwig And The Angry Inch (2001). Regi: John Cameron Mitchell.
En till rockopera... denna gång en sorglig och vacker historia om förlorade identiteter och känslan av att inte veta vad man är för person, man eller kvinna?
En liten hyllning till livet och den mänskliga sexualiteten och dess höjdpunkter och om hur vi människor, oavsett kön eller sexualitet, är lika...



En fin transexuell och musikalisk saga... med fantastisk musik, vackra och roliga texter...

Peking favoritfilm 15...


"A mental mind fuck can be nice. "

The Rocky Horror Picture Show (1975). Regi: Jim Sherman.
Kultklassikernas kultklassiker nummer 1!!!
En översexuell hyllning till alla livets njutningar... en transvestitmusikal, med kanske den mest ologiska och osammanhängande handlingen någonsin, men... vem bryr sig, när det finns scener som denna:



Ja... en rolig och samtidigt sorglig historia om kärlek, sex och musik, musik och musik... hur kan man inte gilla sånt?

Peking favoritfilm 14...


"Ever since I was a young boy, I've played the silver ball. From SoHo down to Brighton, I must have played them all. But I ain't seen nothin' like him In any amusement hall. That deaf, dumb and blind kid SURE plays a mean pinball."

Tommy (1975). Regi: Ken Russell.
En överdriven rockopera av The Who. En enda lång musikvideo, som spyr galla över religion och dess fanatiska anhängare.
Ett visuellt mästerverk, med fantastiska musikalscener och oväntade artister i små roller (Elton John, Tina Turner, Jack Nicholson, Eric Clapton), sinnesjuk och epileptisk klippning...
Och så musiken... all dess musik. Ja, jag är ett stor fan av The Who, det måste väl man vara för att kunna ha Tommy som en av mina favoritfilmer...
Men all musik... "Fiddle about", "Amazing Journey", "Cousin Kevin", "Pinball Wizard", "Acid Queen"... ja, jag skulle kunna fortsätta...
Tommy är en av de bästa musikalerna som nånsin gjorts. En galen, elak, överspelad (åh Oliver Reed... what a ham!), busig, sarkastisk, satirisk och sexuell fantasi...



Dagens låt: "Pinball Wizard" av THE WHO... vad annars?

2009-11-05

Peking favoritfilm 13...


"You're a brave man. Go and break through the lines. And remember, while you're out there risking your life and limb through shot and shell, we'll be in be in here thinking what a sucker you are."

Duck Soup (1933). Regi: Leo McCarey.
68 minuter av ren galenskap. Den ABSOLUT roligaste filmen som någonsin har gjorts och jag har svårt att tro att det faktiskt kommer att göras en ÄNNU roligare film än Duck Soup. Som är en sinnesjuk film om krig och politik, en skarp satir, som var före sin tid.
Laddad med klassiska repliker och fantastiska scener och sångnummer, ja... och sen slutscenen... som går faktiskt inte att beskriva, men... ja, det är så galet och osammanhängande och idiotiskt att... ja, det är helt enkelt fantastiskt!
Och sen är det ju så klart... bröderna Marx: Groucho, Chico, Harpo (inte han med Moviestar låten, utan han med harpan) och Zeppo! En mer bisarr humorkvartett får man leta efter (eller trio ska det vara egentligen... Zeppo gör faktiskt inte så mycket, förutom att se stillig ut och sjunga då och då).
Ja... Duck Soup... så rolig att jag skrattar medan jag skriver detta, då jag börjar tänka på dess... galenskap!

"I could dance with you until the cows come home. On second thought, I'd rather dance with the cows till you come home."

... hihi!

Peking favoritfilm 12...


"I never fucked anybody over in my life didn't have it coming to them. You got that? All I have in this world is my balls and my word and I don't break them for no one. Do you understand?"

Scarface (1983). Regi: Brian De Palma.
Kultklassiker... en av de mest citerade filmer bland mina bekanta.
Det finns väl inte mycket att säga om Scarface... en rå, vulgär, överdriven, övervåldsam och överspelad gangsterepos, med en underhållande Pacino i den ikoniska rollen som Tony Montana. Det är Pacino som är filmen... utan honom, så hade denna film inte varit lika effektiv...
Kanske också den definitiva filmen från 80-talet, med den kitschiga musiken, de pastellfärgade kostymerna, art deco inredningen och så mycket mer...
Ja... av alla gangsterfilmer som har gjorts så är Scarface den som är mest underhållande... och som innehåller en av filmhistoriens bästa slut!

Dagens låt: "Scarface (Push It To The Limit)" av PAUL ENGEMANN

2009-11-04

Peking favoritfilm 11...


"You see, I'm not getting any younger, and in that incident earlier on today, I got quite badly hurt. So I'll give you this Iron Fist manual. Study it carefully. And now remember this, the Iron Fist technique can be lethal. Only use it in the cause of justice. Do not ever use it for your own glory, in private matches or quarrels."

King Boxer/ 5 Fingers Of Death (1972). Regi: Chang-Hwa Jeong.
Den bästa kampsportsfilmen som någonsin har gjorts.
Föregångaren till ALLA Bruce Lee, Jackie Chan, Jet Li filmer...
En enkel historia om hämnd... som är så kick-ass att jag, första gången jag såg denna film, steg upp från soffan och skrek "DÖDA HONOM!"
Kanske också en av de mest stilbildande filmerna nånsin, som, med dess fantastiska actionscener, dess inovativa och snabba klippning och dess användning av musik har inspirerat alla från John Woo till Quentin Tarantino...
En cool, cool film... för den som älskar såna här filmer... då finns det bara en film som man måste se och det är KING BOXER!!!

Peking favoritfilm 10...


"I wanna show you my night stick."

Cruising (1980). Regi: William Friedkin.
Jag har verkligen inga förklaringar till varför jag ÄLSKAR denna film. Borde hata den egentligen, för dess rätt så förolämpande bild av homosexuella och dess "hemliga" värld. Alla klichéer är här: massa läder, peruker, gaytidningar med namn som Honcho, läspande gayartister, "lattjo lajban" väskor och så klart: poppers...
Men det är nåt... dess skitiga bild av en annan värld...
Att den aldrig ger några svar...
Att det inte finns några hjältar eller skurkar...
Och... ja, så finns det också en scen med... ja, ni får se själva:



Cruising är verkligen INTE en film för alla.
En obehaglig, polistisk inkorrekt och ganska så omänsklig film... våldsam, översexuell och grafisk i dess beskrivningav den homosexuella världen i New York på 80-talet och... ja, en riktig skitig film. En guilty pleasure... med andra ord!

Dagens låt: "It's So Easy" av WILLY DEVILLE...

2009-11-03

Peking favoritfilm 9...


"I don't know if there is anything wrong because I don't know how other people are."

Punch-Drunk Love (2002). Regi: Paul Thomas Anderson.
Surrealistisk, men så vacker kärleks... drama? Eller är det komedi? Eller till och med thriller?
Ja... underbar är den i alla fall, med en nedtonad Adam Sandler (i hans livs roll) som Barry Egan, ett socialt handikappad och ensam man som träffar sitt livs kärlek... samtidigt som han försöker köpa all pudding som finns (och varför han måste göra det måste ni faktiskt se själva) och som hamnar i en våldsam konflikt med ett företag som erbjuder telefonsex...
Det är mycket bättre än vad det låter, det är sådan typ av film man måste få se själv.
En kort, men fascinerande berättelse av Paul Thomas Anderson, som är mer känd för sina episka karaktärsstudier (Boogie Nights, Magnolia, There Will Be Blood). Med Punch-Drunk Love lyckas han skapa en härlig, samtidigt obehaglig, kärleksfilm, med en av de, kanske, mest missanpassade karaktärerna nånsin, Barry, som är egentligen mentalsjuk. En man som inte vet hur han ska visa sina känslor och när han försöker, så brukar det sluta med ilska och förstörda toaletter (en av filmens mest oväntade scener).
Trots detta, så känner man stor sympati för honom och vill att det ska sluta lycklig mellan honom och hans drömtjej...
En inte så enkel kärleksfilm... men vacker och drömlik, en film som får en att vilja vara kär...

Dagens låt: "The Volcano Song" av THE BUDOS BAND...

2009-11-02

Peking favoritfilm 8...


"Fluoridation is the most monstrously conceived and dangerous communist plot we have ever had to face."

Dr. Strangelove or: How I Learned To Stop Worrying And Love The Bomb (1964). Regi: Stanley Kubrick.
Hysterisk rolig, skrämmande, satirisk och så välspelad av ALLA!
Peter Sellers i högform som Group captain Lionel Mandrake och som den amerikanske presidenten Merkin Muffley och som den kanske sinnessjuke Dr. Merkwürdigliebe eller som han kallas egentligen, Dr. Strangelove.
George C. Scott i kanske en av filmhistoriens bästa överspel i rollen som den ultranationalistiske generalen "Buck" Turgidson...
Och sist, men verkligen inte minst, Sterling Hayden, som den galne, riktigt galne generalen Jack D. Ripper... mannen som sätter igång en kedja av bisarra och otroligt roliga händelser, som kommer sluta i en klusterfuck av gigantiska svampmoln...
Och om ni inte ens småler åt alla dessa karaktärers löjliga namn och den onödigt långa filmtiteln... då är denna pärla inget för er...

Peking favoritfilm 7...


"The Durango '95 purred away a real horrowshow - a nice, warm vibraty feeling all through your guttiwuts. And soon it was trees and dark, my brothers, with real country dark. "

A Clockwork Orange (1971). Regi: Stanley Kubrick.

Klassisker. Det har sagt och skrivits så mycket om denna film, så jag tänker inte upprepa det andra har sagt och skrivit...
Istället...



Det där säger allt... om varför jag älskar denna film.

Dagens låt: "Miss Rebellion Des Hormones" av STEREO TOTAL...

2009-11-01

Peking favoritfilm 6...


"I am the last guy in the world that you wanna fuck with."

Thief (1981). Regi: Michael Mann.
Hård, hård film...
En iskall och våldsam karaktärstudie om en yrkestjuv, vars hederskod och regler utsätts för de ultimata testerna... i jakten efter det perfekta livet.
James Caan i huvudrollen... skrämmande bra. Så bra och farlig att han får den ikoniske Sonny Corleone, som han spelade i Gudfadern, att likna en dagisfröken. Helt klart hans bästa roll.
Men det som gör denna "heist" film, är alla detaljerna. Minutiöst berättat av den alltid lika detaljtokige Michael Mann. Det stora rånet, i mitten av filmen, kan nog vara en av de mest sinnesjuka och otroliga rån jag nånsin sett på film.
Men det är inte bara rånet, utan allt som kommer med det som gör denna film intressant. Planerna, de nya kumpanerna, korruption... den ultrarealistiska dialogen, den fantastiska iskalla fotot och Tangerine Dreams suveräna musik.
Och inte att glömma, alla biroller... Robert Prosky, som är skrämmande i rollen som gangsterchefen, som utnyttjar människor, för att sedan göra sig av de när de inte kan tillföra honom mer, Tuesday Weld, James Belushi (i hans första roll) och även Willie Nelson.
En fantastisk film, med en explosiv och våldsam final... i bästa Michael Mann stil.

Dagens låt: "Four Big Speakers" av WHALE...