2008-02-29

Peking bla, bla, bla....

Ja... jag är frisk. Inte helt... inte 100%. Men i alla fall 75%! Det är i alla fall något, eller hur?
Började jobba igen i måndags. Jobbig vecka. Mycket jobb. Känner mig sliten. Idag, fredag, är min enda lediga dag denna vecka. Jobbar lördag- tisdag. Fattar inte varför jag jobbar så mycket egentligen! Ja, just det... pengar. Tyvärr så lever vi i en värld där allt har ett pris, mer eller mindre. Mina laster, film och musik, kostar pengar. Och så måste jag betala räkningar (damn you Csn!). Så... jag måste jobba, trots en hel del hosta, som inte verkar vilja försvinna ur min kropp.
Annars är det ok... fick nya skivor, så jag har tillräckligt med bra musik så jag kan överleva denna tråkiga, men lediga, dag...
Ja... jag är en gnällspik. Det har jag varit sedan jag föddes. Och om några år är jag en gnällgubbe. Det roliga är att jag ser fram emot det... att bli en sådan där gnällgubbe som gnäller dagens ungdomar och att allt nytt och modernt är inte bra egentligen. Jag ser det framför mig... jag, med gubbkeps och käpp, sitter på en torg och säger: "På min tid hade vi freestyle... ett band, två sidor, max 120 minuter per band! Och det var tillräckligt för oss! Dagens ungdomar som går omkring med små apparater med 30- 60 timmar musik... bah humbug! Så mycket bra musik finns det inte!"
Ja... en riktig gnällig gnällgubbe... kan bli roligt!

2008-02-21

Peking sjuk, dag 5...

Okidoki... så här ligger det till...
Mellan mardrömmar, hostattacker, självmedicinering och febersvett, så får jag lite extra tid att tänka på vissa grejer. Som, t.ex: varför är jag sjuk egentligen? Det enkla svaret är på grund av min styvfarsa, som smittade min morsa, som smittade mig. Visst, det låter vettigt, eller hur. Men... lite för enkelt. Jag tror nämligen så här:
Sista gången jag var så här sjuk var i november. Också den gången var det förkylning. OCH... då hade jag precis tagit det stora beslutet att sluta röka. Just det... jag bestämde mig på onsdag, torsdag rökte jag min sista, ljuvliga cigg och fredag... då började jag hosta.
Denna vecka "firar" jag tre månader som en rökfri person. Ja, ja... innan ni börjar applådera, jag har inte gjort något märkvärdigt. jag har bara slutat röka. Jag har varken sett till att det blev fred i Israel eller tagit fast Palmes mördare. Jag har bara lagt ner all tobak. Inget märkvärdigt. Jag hade inte slutat om jag inte hade börjat röka för cirka 12 år sen, eller hur?
Nåväl... nu börjar jag yra igen. Kan min brist på nikotin ha orsakat denna förkylning? För innan jag slutade röka, då hade jag inte varit riktigt förkyld på... ja, flera år. Lite snuvig, visst, men inte febrig och eländig, som idag. Så frågan är... jag kanske borde börja röka igen? Ja... jag har fortfarande lite feber, så, visst, jag tänker inte så rationellt. Ja, jag kommer nog inte börja röka igen, men enbart tanken av att behöva min gamle vän Nikotin... ja, vi har haft många bra stunder ihop. Jag saknar honom och hans kumpaner Lucky Strike, Chesterfield, Winston, ja, till och med Malboro! Snyft, snyft och så vidare...
Annars... idag mår jag lite bättre. Min röst är tillbaka. Och då jag har varit inlåst i mitt rum sedan söndags kväll... det är kanske dags för mig att ta en liten promenad. Och ni behöver inte vara oroliga, jag tänker inte köpa cigg. Tre månader är trots allt tre månader. Lite stolt är jag. Lite...

2008-02-20

Peking sjuk, dag 4...


Gubben i bilden, han med solbrillorna, det är Stuart Whitman... en amerikansk b-skådis. Inget namn att minnas, om man inte är en filmnörd som jag. Bilden är från en riktig dålig mexikansk exploitation pärla GUYANA: CRIME OF THE CENTURY. Den handlar om... äsch, vem bryr sig? Jag är för sjuk för att kunna berätta handlingen, så... varför jag skriver om herr Whitman då?
Och varför just denna film? Nu när jag är sjuk och så vidare? Ja... tålamod, tålamod, även min nonsens har sina poäng... ibland!
Filmen, som handlar om en religiös sekt (eller cult of the damned), har haft en återkommande huvudroll i mina febriga mardrömmar de senaste dagarna. Har drömt att herr Whitman kom hem till mig för att kidnappa mig och ta med mig till hans... ja, cult of the damned, som ligger nånstans i Guyana. Jag brukar alltid vakna när herr Whitman och hans kumpaner (tre- fyra svettiga mexikaner) låser in mig i något som liknar en bil, men som senare visar sig vara en en cell, där jag är inlåst med en av nazisterna från tv-serien Oz (han som får en sked stoppad in i... ja, ni vet!) Ja, jag vet inte vad jag ska säga om denna märkliga, svettiga och lätt homoerotiska mardröm. Freud hade nog haft en eller två eller tio saker att säga. Men jag... ja, jag vill bara att min förkylning ska försvinna. För det är inte bara herr Whitman som härjar mina mardrömmar... det är också kloak kannibalerna. Fråga inte, okej, inte just nu. Det enda jag kan säga om kloak kannibalerna är att de bor i kloakerna och är kannibaler. That's it!
Jag är lite frustrerad. Har tappat rösten, kan inte svälja. Hostar upp gula, smörliknande klumpar. Så det är lite jobbigt. Inte jobbigt, mest irriterande. För jag skulle ha gått och sett Sweeney Todd. Åh vad sugen jag är på den filmen. Får nöja mig med mina mardrömmar... de är nog den bästa underhållningen jag får tills förkylningen är borta...

2008-02-18

Peking lista...

Saker som får ens förkylning att kännas inte så... jobbig:

1) Musik. Massa musik. Eller... en helvetes massa musik. Just nu så lindras min feber av Tom Verlaines ljusa stämma i den helt underbara skivan "Marquee Moon" av Television. Även Frida Hyvönen (min husgudinna), Regina Spektor och Richard Hell & The Voidoids spelas flitigt.
Men det roliga är att det som spelas mest frekvent just nu är... Elvis. Ja... jag vet, jag vet. Men... det är ändå The King of Graceland... mannen som dog på toaletten... som åt stekta banan å baconmackor... han kunde sjunga han! Lyssna bara på Guitar Man och Such a Night...

2) Apelsinjuice. Detta är bra även om man inte är sjuk...

3) Ipren. Behöver jag förklara varför?

4) Kycklingpastej. Fråga inte... det är bara mellan mig och burken som innehåller pastejen.
'Nuff said!

5) Mastodontfilm. Som t.ex: Magnolia, Scarface, Spartacus... filmer som man har sett innan och är nästan eller över tre timmar långa. För ifall man tupar av, på grund av feber, och missar en bit... skit samma. För när du vaknar så är filmen fortfarande igång...

6) Msn. Så att man inte tappar kontakt med den friska världen utanför fönstret.

7) Kex. Bara för att jag blir glad av kex...

8) Ikea katalogen. Bättre än porr...

9) Min fula täcke. Den är grotesk. Med ett mönster som liknar... en sprängd tiger. Ful, ful, ful. Men ack så varm å gosig å skön... min räddare i nöden...

10) Mjukisbyxor och gamla t-shirts. Min From dusk till dawn t-shirt, från 1996, är ett perfekt exempel. Sliten... färgerna är nästan helt borta... men den är sååååå bra att ha när jag är sjuk. Vet inte varför...

Ja... hoppas att ni alla där ute mår bättre än mig. Massa febriga kramar till er alla...

Peking feber....

.... så, jag mådde helt okej på jobbet igår (eller rättare sagt: så okej man kan må på sitt jobb... det är ju trots allt jobb!). Inga problem.... tills det började klia i halsen.
Lite... inte mycket. Men när jag kom hem: BOOOOOOM!! Yr... värk över hela kroppen... törstig...
Ni fattar väl vart jag är på väg med detta? Just det... jag är sjuk. Förkyld. Hostar... halsen svider och resten av min lätt begagnade kropp verkar inte vilja lyda mina order. Bara en sån enkel sak som att hälla apelsinjuice i ett glas blir... ja, jobbigt.
Är det synd om mig nu? Nä... jag vill gärna tro det. Att det finns någon där ute som tänker just nu:
"Stackars Marcelo... varför ska han bli sjuk?"
Och att just den personen ser till att fixa massa stora musikstjärnor som spelar in ett album och med det albumet så börjar de samla pengar till "Marcelofonden". Och med de pengarna så kan jag köpa massa dumma och onödiga grejer som kan muntra upp mig under min jobbiga förkylning...
Åh Gud.. inte för att jag tror på honom... bara ett uttryck! Men... åh Gud... vilken jöns jag är, eller hur? Storhetsvansinne? Visst, varför inte... jag tror att jag är lika lång som storhetvasinnets skapare: Napoleon Bonaparte... så... ja, jag vet inte vad jag vill säga med detta.
Jag har feber... svettas... sen fryser jag... och börjar jämföra mig med Napoleon. Jag kunde i alla fall valt någon mer... mer... ja, inte Napoleon i alla fall. Fast... han hade sina positiva sidor: det var väl han som uppfann Napoleonbakelsen?
Ja... jag yrar... som vanligt. Sån är jag. Yrväder...
Inte hela tiden. Bara ibland. För det mesta...
Jag tror att jag borde ta en till Ipren... innan jag börjar jämföra mig med Leif Pagrotsky.
Usch... hemska tanke!

2008-02-09

Peking 101!!!

Jag är numera helt borta. Så enkelt är det. Punkt. Slut.
Har haft så mycket att tänka på de senaste timmarna, dagarna, månaderna... att jag har totalt glömt att igår skrev jag mitt hundrade inlägg i denna så kallade blogg.
Har det gått så långt? Åh jag kommer ihåg den blygsamma början:

http://obonolivares.blogspot.com/search/label/F%C3%B6rst.

Känns som om det var... ja, vem bryr sig egentligen.
Så här är det: Jag har jättetråkigt just nu. Hade ett ovanligt intressant och rolig och spännande msn-samtal med en jättetrevlig tjej jag har träffat i Internet..
Det var... roligt. Så roligt att jag glömde att jag skulle på bio. Det var tänkt att jag skulle se THE ASSASINATION OF JESSE JAMES BY THE COWARD ROBERT FORD. Men... vi chattade så länge att tiden gick och... ja... jag glömde.
Vilket är mycket konstigt. För jag, filmnörd nummer 1, brukar inte glömma såna saker.
Det är ju trots allt bio!
Ja... vet inte vad det betyder. Men... efter den msn- samtalet har jag haft svårt att komma på något att göra ikväll...
Så nu sitter jag framför datorn, ensam, som så många andra kvällar, och gör samma sak som alltid... inget. Nuthin'. Nada!
Jag borde skämmas... men jag tycker att jag borde kunna unna mig såna här dagar. Inte alltför ofta, men ibland, once in a blue moon. Jag vet, jag vet... jag borde skriva på mitt långfilmsmanus... och jag ska. Men inte än. Inte ikväll.
Imorgon ska jag till Ikea. Då jag letar efter lägenhet, så kanske borde det vara bra att ha lite grejer innan man flyttar. Vill inte flytta och inse att det enda jag har är en grym cd-samling, en suverän dvd-samling och skor...
Så imorgon... Ikea och massa onödigt/nödvändigt köpande. Nåväl... hoppas ni där ute har det roligare ikväll än jag har just nu.
Ja... jag är bitter. Och? Ibland kan man unna sig sådant.Bara ibland...

Peking inget att göra...



Egentligen borde jag sitta och skriva på mitt filmmanus...
EGENTLIGEN...
Men... när man fastnar, så fastnar man! Inget man kan göra åt det. Bara att vänta tills det lossnar så att man kan fortsätta ösa ner dialoger i min dator.
Under tiden, medan väntar... vandrar man som en naiv turist i storstan, bland internets märkliga hörn. Och hamnar nånstans där man kan göra sig själv till en Simpsons figur.
Onödigt? Ja...
Dumt? Ja...
Roligt? Som fan!
Ser det ens ut som jag? Vem bryr sig?
Jag är gul... enbart det får mina trötta ögon att vakna av glädje!

Peki... nä, Stockholm 080204


... an artist growing old.


The one and only... señor Zubak!


Favorit i Stockholm...