2007-07-30

Grymma posters!


Hoppas filmerna är lika häftiga som affischerna...

Peking dilemma...


Det är med en stor dos rädsla som jag kommer att sätta mig framför bioduken på onsdagkväll för att se THE SIMPSONS MOVIE. Jag är en av de som har växt upp med serien. Kommer fortfarande ihåg när jag såg första avsnittet, en helgkväll för många, många, många år sedan. Och genom sorg, dåliga nyheter, depressioner, sjukdomar och bakfyllor, så har familjen Simpson och hela Springfields invånare varit där för mig. För jag vet att alltid, någonstans bland alla kanalerna, så finns det ett Simpsons avsnitt som ska snart börja.
Så... jag är rädd. Jag är rädd att filmen kommer attgöra mig sååå besviken att jag kommer att börja gråta. Jag kanske borde skita i det, stanna hemma och se en dum film istället. Ja... som om det kommer att hända. Jag kommer att se den. Jag har ju redan köpt biljett. Och jag har ju faktiskt sett fram emot detta ända sedan det tidiga 90- talet. Jag menar... det är ju trots allt The Simpsons... PÅ BIO! Och visst, det finns en stor chans att den kommer att suga... men... det är ju The Simpsons... PÅ BIO! Ja, jag är tjatig. Men denna underbara gultonade serie har varit min barnvakt, tröst och vän i så många år... så jag är rädd. Jag vill så gärna älska denna film. Jag vill verkligen att denna film blir årets händelse. Jag vill att den ska kicka så mycket röv att den överskuggar kicken jag fick av Tarantinos DEATH PROOF.
Jag hoppas så mycket... men förväntar mig lite. Vet faktiskt inte om det är rätt inställning. Vi får väl se på onsdagkväll. Sanningen är att jag blir nöjd om min favoritkaraktär, Ralph "My cat's breath smells like cat food" Wiggum får en chans att glänsa på bioduken... även om det ärbara några ynka sekunder.

Ingmar Bergman 1918-2007

Först måste jag erkänna något: En stor del av hans filmer förvirrade mig och fick mig att somna. Jag tycker att några av hans verk är oerhört överskattade. Jag är mer fascinerad av Bo Wideberg och hans "känsla för realism". Så ligger det till.
Men jag kan ändå inte neka att han var Sveriges främsta filmregissör. Mannen som satte svensk film i världskartan. Som inspirerade en hel generation av regissörer, manusförfattare, o.s.v. Och som gjorde en av mina favoritfilmer någonsin, FANNY OCH ALEXANDER. Ett bländande vacker och smärtsam mästerverk.
Ingmar... rest in peace dude!

2007-07-23

Wow...

Första gången jag fick höra Daniel Johnston var sommaren 2003. Träffade en tjej och hon hade ett kassettband med några av hans egensinniga låtar. Jag hade aldrig hört något liknande förut. Det lät som... en manodepressiv Bob Dylan på syra. Med andra ord: intressant som fan!
Förra året kom dokumentären THE DEVIL AND DANIEL JOHNSTON. Och förra veckan så fick jag äntligen se den. Min storebror har haft den i sin hylla i ett halvår och jag hade glömt att han hade den. Vilket är synd... för detta var en av de bästa dokumentärer jag har någonsin sett! No bullshit! En deprimerande, underhållande, sorglig och livfull inblick i en sjuk mans märkliga liv. Daniel Johnstons melodier och texter är... ja, det går faktiskt inte att förklara. Man måste faktiskt lyssna själv. Daniel Johnston är nämligen en musikalisk geni. Och sjuk. Mentalsjuk.
En person som drivs av onda tankar om djävulen, demoner, serietidningar, superhjältar och kärlek. Och allt det finns i hans musik. Och i denna rika filmen så får vi följa hans mentala tillstånd och se och höra hans liv och hur han sjunker djupare och djupare i ett tillstånd som han aldrig lyckades ta sig ur. Ett tillstånd som förstörde enkarriär som aldrig kom igång och som förändrade livet hos alla människor omkring honom.
Ni måste bara se denna fantastiska film. Det är en genialisk klusterbomb av bilder, ljud, färger och känslor. Det var länge sen jag blev så rörd av en film och jag hoppas att ni alla får en chans att se den.

2007-07-18

Det lever...

Min mobil är ganska enkel. Jag kan ringa och messa. Och ibland, när jag har riktigt tråkigt, så kan jag spela ett Tetrisliknande spel. Jag kan inte ta bilder med den. Har alltid tyckt att ta bilder med mobilen verkar lite... dumt! Hoppas ni inte känner er förolämpade, men det är så det ligger till. Jag förstår nöjet med att ta diverse fyllebilder på vänner som spyr eller visar rumpan och skicka de till alla man känner. Men... allvarligt, hur roligt är det egentligen nästa dag? När man inser att man har tagit en suddig bild på något som liknar en människa, men som kunde lika gärna vara en buske eller vattenpöl.
Nåväl... idag kände jag att jag ville ha en mobil som jag kan ta bilder med. Idag önskade jag att jag var en sådan person som tar diverse fyllebilder. Inte på grund av att jag ska dricka ikväll. Utan för att jag såg ANDY WARHOL i stan. Ja, ni läste rätt... den ANDY WARHOL. Den asexuelle konstnären med sina "målningar" på burkar och kultiga kändisar. Jag vet att han är död. Men snubben som befann sig mitt emot mig i Akademibokhandeln var så otäckt lik den riktige Warhol, att jag slutade nästan att andas. Nästan... för jag var också på väg att börja peka på Andy2 och skrika. Men den kloke Marcelo i mig vaknade, efter ha varit i koma sedan jag fyllde 18, och såg till att jag inte gjorde det.
Som sagt... jag önskar att jag hade en mobil med kamera. För jag hade mer än gärna fotat Andy2 och delat med mig av bilden till er alla. Bara så att ni fick se Andy2 och vara säkra på att jag inte är helgalen...

2007-07-16

Wow!

Kanske den bästa filmtrailern jag någonsin har sett. Filmen har ingen namn. Det enda jag vet är att den kommer att vara grym. Och att J.J Abrams producerar den. Så den kommer nog vara häftig.

http://www.apple.com/trailers/paramount/11808/

Det värsta med den här trailern är att man måste vänta till nästa år... jag vill se denna film nu!

Hello, hi, howdy!


Back in the saddle again... typ! I fredags gjorde jag misstaget att säga ja till att jobba en mardrömsskift mellan klockan 17.00 till 02.30. Nio timmar. Kanske inte så mycket för vissa... ja, det var faktiskt inte så jobbigt. Mycket att göra, men underhållande som alltid. Tills jag vaknade klockan 12.00 dagen efter. Jag var mer eller mindre en zombie. Eller en zombieliknande varelse. Det var ju faktiskt inte så att jag vaknade och skrek "BRAAAAAAIIIIINS!" eller var sugenmänniskokött. Fast jag var hungrig som en varg... fast... vad betyder det egentligen? Hungrig som en varg? Är vargar så speciella att de är extra hungriga? Och hur vet man att de är extra hungriga? Är det på grund av snubben i sagan som åt upp mormor och var jäkligt sugen på den dära söta tjejen med röda kläder? Och när vi nu snackar om sånt... hur dålig är Rödluvans morsa egentligen? Hon skickar stackarn ut i mörka skogen för att mata mormor? Shiiiiit... om jag hade en unge, så skulle jag inte ens skicka den lille jäveln ensam till källaren!
Ja... nu vet jag inte vad jag snackar om egentligen! Har ätit en halv vattenmelon, så jag är helt speedad och lagom förväntasfull! Inte på grund av vattenmelonen... den har jag ju redan ätit. Men på grund av att ikväll så ska jag se HARRY fuckin' POTTER. Numero fem! Ja... jag vet. Jag är 27 år gammal. Jag borde inte gilla sånt. Och? Jag tycker att filmerna är underhållande! Jag skulle aldrig i livet läsa böckerna. Har inte tålamod för böcker med magiska tricks och små gröna gubbar i fjärran länder. Jag somnade efter att ha läst två sidor av Sagan om ringen. Jag hamnade i en tre dagars koma efter att ha läst första kapiteln i Liftarens guide till galaxen. Jag tycker sånt är kul och alldeles underbart på film. Men i bokform... vet inte varför. Det är kanske något fel på mig. Fast... det har nog alltid varit något fel på mig. Men, vem bryr sig egentligen? Jag trivs med mina fel... det är ju de som gör en till den man är. Eller hur?

2007-07-05

In Kurt we trust.


Ni som såg den underbara DEATH PROOF och tänkte: "Varför harinte jag sett fler filmer med Kurt Russell?" Ja... varför? Killen började ju sin karriär med att sparka Elvis Presley i en lättglömd film från den färgglada 60-talet. Då det regnar för det mesta denna sommaren, så föreslår jag att ni fixar en egen Kurt Russell festival hemma. "Och vilka filmer ska man då se?" Ja... FLYKTEN FRÅN NEW YORK (se absolut inte uppföljaren, man skäms!!), BIG TROUBLE IN LITTLE CHINA, THE THING, TANGO & CASH (bara för hockeyfrillans skull), DARK BLUE, 3000 MILES TO GRACELAND och TJEJEN SOM FÖLL ÖVERBORD. Den sistnämnda är väl ingen hit... men jag har en svaghet för familjekomedier från 80-talet. Annars rekommenderar jag också en icke Kurt Russell film: den underskattade COLOR OF MONEY. Biljard, tuffa killar, whiskey, Paul Newman och en ung Tom Cruise. Se den... så att man inte glömmer bort att en gång, för länge sedan, så var Tom Cruise känd för sitt skådespeleri och inte för hans mumbo jumbo sci-fi religion och soffhoppande galenskaper. Så det så...

Peking sommar...

Ja... det var länge sedan! Men... jobb, sömn, jobb, sömn... och mitt emellan all det så hinner jag äta, bajsa, sova lite mer, se en film och sova ännu mera! Men nu är jag här! Måste erkänna att jag trivs på jobbet. Bortsett från en brännskada, som ser ut som en minivagina, på ena handen, så är det ganska lugnt. Tyvärr hinner man inte njuta av sommaren. Men det är väl lika bra, det regnar ju mest hela tiden. Och så är jag ganska kär i pengar så. Ja, jag vet... det är fult att säga att man älskar pengar, men vad fan... så är det bara. Wake up and smell the java! Pengar är oerhört viktigt!
Nåväl... annars är det rätt lugnt. Inga nyheter. Såg TRANSFORMERS igår. Och visst, den var jättehäftigt och den "pre-pubertets Marcelo" inne i mig höll på att svimma när jag fick höra att Optimus Prime har samma röst som i tecknade serien. Men... trots mäktiga actionscener, så var den ganska dålig. Tjatiga scener med överdrivet skådespeleri och på tok för lång. Hade jag varit en finnig pöjk på 13 år, så hade jag tyckt att TRANSFORMERS var den bästa filmen någonsin.
Något som är riktigt bra däremot är THE GO! TEAM och deras skiva THUNDER, LIGHTNING, STRIKE. Det är en perfekt sommarskiva, för er som är trötta på att höra den dära' skånska jäntan som vill att man ska banka henne i olika färger. En grym skiva... har lite svårt att förklara vad det är för sorts musik. Men det är grymma beats och häftig funk. En sådan skiva man blir glad av...