2007-06-01

Bilar, våld och skratt...

Jag älskar biljakter. I filmer. På riktigt är det... inte lika spännande. Men film... oj, oj, oj. Jag minns med glädje när jag var ett litet barn och såg, med ett djävulskt leende, THE FRENCH CONNECTION, THE SEVEN UPS, BULLIT, MAD MAX 1 & 2, m.m. Spännande... mycket spännande. Jag tror att det är på grund av alla dessa biljaktsfilmer som jag inte skaffar körkort. För om jag skulle ha tillstånd att köra och tillgång till en bil... då jävlar skulle jag höja volymen på bilstereon och orsaka panik i Norrköpings gator. Kanske... troligtvis inte. Jag är ganska lat. Nåväl... då jag älskar biljakter och Quentin Tarantino, så hade jag enormt höga förväntningar på hans nya film DEATH PROOF. Plus att en av mina idoler har en av huvudrollerna: KURT RUSSELL! Jag menar... han sprängde THE THING, flydde från N.Y, fick en massa trubbel i Little China och var Cash till Stallones Tango.
Så var filmen lika bra som jag ville att den skulle vara? Nej... faktiskt inte. DEN VAR BÄTTRE! Jag njöt som ett barn på julaftonsmorgonen. Den här filmen... jag kan knappt förklara hur glad jag blev av att se den. Den ändlösa och helt poänglösa dialogen, det extrema våldet, den härliga musiken... och de snabba bilarna. För, trots massa humor och skratt, så är detta en gammaldags biljaktsfilm. Och vilken biljakt! Snabbt, farligt och så himla underhållande. Jag kan inte beskriva med ord hur galen den slutgiltiga jakten är. Ni måste se den med egna ögon.
Dialogen är suverän, som vanligt i en Tarantino film. Skådespelarna är suveräna, speciellt Tracie Thoms i en roll som skulle göra Samuel L. Jackson stolt. Den härligt svinige Stuntman Mike är Kurt Russells bästa roll i åratal. Och det är med en eller två tårar i ögonen som jag njuter av att se den gamla räven tillbaka i toppform.
Men denna film är inte för alla. Som den stolte filmnörden jag är så älskar jag DEATH PROOF. För jag har sett alla filmer den refererar och, till viss del, lånar av. Man behöver inte ha sett filmerna för att njuta av DEATH PROOF, men det hjälper. Vissa kommer att hata den, för dess totala nonchalans och scener som egentligen inte leder någonstans. Men för mig... så har denna film fått en speciell plats i mitt hjärta.

Inga kommentarer: