2007-05-29

Peking trött...

För lite sömn under de senaste veckorna har förvandlat mig till en zombie liknande sak. Trött hela tiden, somnar när som helst... fan, håller på att somna medan jag skriver. Nåväl, inget nytt i denna sidan av världen. Förutom att jag fått sommarjobb och att jag har äntligen skaffat Frida Hyvönens underbara skiva UNTIL DEATH COMES. Den är 2 år gammal, men jag är rätt så seg när det gäller musik. Skit samma, grym, svart, vacker och melankolisk. Ni som aldrig har hört henne förut... gör det nu. Och lyssna på hennes texter. Grymma grejer...
Denna vecka är lugn... mycket sömn och räknar ner dagarna tills Tarantinos hyllning till b-filmerna får premiär. För det är väl inte bara jag som väntar otålig på DEATH PROOF. Har inte sett den än, men den är redan en av mina favoritfilmer. Vem fan kan stå emot en film som har snabba bilar, snabba tjejer, grym musik och Kurt Russell?

2007-05-25

Big momma!

När man var yngre och gjorde något riktigt dumt (förstöra vaser, spränga apelsiner på balkongen, lägga aluminiumfolie i mikron och diverse alkoholrelaterade incidenter) så var jag säker på konsekvenserna. Farsan eller styvfarsan blev arga och skällde ut mig. Alltid samma reaktion, fast i olika ilskna toner. Men morsan... hon blev inte arg. Hon blev besviken. Och det finns något som är värre med att göra ens mamma besviken, istället för arg. Ilska... det försvinner efter en stund. Men besvikelse... det stannar kvar väääldigt länge. Så, för att göra en redan lång historia kort: det är mors dag i helgen och det är bäst för er att ni inte glömmer det. För det är den dagen då vi ska hylla våra mammor, för all skit de har fått stå ut med sedan vi föddes. Så på söndag... glöm inte era mammor. Kom ihåg att vårt allra första hem var ju i hennes mage...

Helgtips...


Ja... det verkar bli fin väder denna helg. Men om vissa av er vill hellre stanna inne och slippa bleka människor med kläder som är tre storlekar för små eller grillfester som slutar med att någon spyr precis utanför toaletten... ja, då föreslår jag att ni hyr CHILDREN OF MEN. Alfonso Cuarons mäktiga framtidsvision, med Clive Owen i kanske sin bästa roll nånsin. Vill inte berätta vad den handlar om, det får ni upptäcka själva. Men den här filmen är kanske en av de bästa science fiction filmer som har gjorts. Välspelad, spännande, obehaglig och rolig... en utmanade film. Jag älskar den och jag tror att ni kommer göra det också.

2007-05-24

Pirater överallt!

Först måste jag säga att jag gillar första PIRATES OF THE CARIBBEAN. Andra delen... inte lika bra. Jag somnade faktiskt när jag såg den på bio. Så jag hade inga höga förväntningar när jag skulle se PIRATES 3. Var den bättre än tvåan? Ja, men det betyder inte så mycket, då trean är också dålig. Det positiva med denna film är att de sista 30 minuterna är något av det häftigaste jag har sett på bio. Det negativa är att man måste stå ut med 2 timmar och 10 minuter innan man får se den häftiga actionscenen. För den här filmen är otrolig lång ( ca 170 min) och otrolig tjatig. Det tjatas hela tiden om piratheder och vem som lurar vem. Fram och tillbaka. Efter 25 minuters oändlig pirattjat så började jag längta till min dator för att se Jack Bauer bryta mot en eller två mänskliga rättigheter i långköraren 24. Ja... Johnny Depp, Geoffrey Rush och Chow Yun Fat är suveräna. Orlando Bloom är fortfarande världens sötaste träbock. Och Keira Knightley... ja, vem orkar bry sig egentligen? Som sagt... att se den här filmen är slöseri med pengar. Om ni är verkligen sugna på att se den, vänta tills den kommer på dvd. Så slipper ni betala lite över 100 kronor på biobiljetten.

2007-05-23

This is The Zodiac speaking...


Jag var nog 10 år gammal när jag fick höra om seriemördaren Zodiac. Sedan dess har jag varit fascinerad av mysteriet kring mördaren. Vem var han egentligen? Hur många människor mördades? Det finns många, många frågor om Zodiac. Och David Finchers nya film gör ett utmärkt försök att svara på dessa frågor. Detta är ett mindre mästerverk, en film som ligger på min top tio lista av årets bästa filmer. En spännande, detaljerad och grymt obehaglig film, där det inte är Zodiac som är viktig, utan besattheten om Zodiac. Ett besatthet som driver människor till ett avgrund, där karriärer, äktenskap och liv förstörs för alltid.
Så som alla andra filmer av Fincher, så är detta en visuell kalas. Det som imponerar mig mest är hur han lyckades få en känsla av sextio- sjuttiotalet som jag inte har sett på film sedan... ja, sextio- och sjuttiotalet. Och skådespelarna... fy fan vad bra! Men detta är inte en film för alla. Folk som förväntar sig en ni SE7EN eller FIGHT CLUB, gå och se något annat. För detta är en "vuxen" film. En mogen film. Jag vet, det låter jättetöntig, men så är det. Filmen består egentligen av män i medelåldern som pratar och pratar om letrådar, misstänkta människor, koder och så vidare. Många klagar just på detta, för mycket prat, för lite spänning. Men i dagens ADHD samhälle, så känns denna film uppfriskande. För den är oerhört spännande, om man har tålamod. Aldrig har jag blivit så berörd på bio som när jag såg ZODIAC igår. Vissa scener skrämde mig. Inte för att de var spännande. Utan för att de kändes så verkliga...

2007-05-21

Kyssvänlig?


Jag är en av de som inte tycker att BATMAN BEGINS är en bra film. Men... jag ser faktiskt fram emot uppföljaren, THE DARK KNIGHT, som har premiär nästa år. Orsaken till varför jag vill se den är killen i bilden ovanför... THE JOKER! En av mina favorit skurkar i serietidningsvärlden. Han spelas av allas favorit garderobcowboy Heath Ledger. Jag hoppas filmen är lika genialisk som Jokerns nya utseende... mörk, morbid, obehaglig, källan till många framtida mardrömmar...

Mycket mer än man tror...


Pratade med min gode vän Henke Thorsjö igår. En av de många sakerna vi pratade om var att precis när man tror att man har sett alla filmer som finns (alla intressanta i alla fall), så dyker det plötsligt upp ett helt nytt gäng med filmer, gamla och nya, som man aldrig ens hade hört talas om. Detta hände mig faktisk idag. Både min bror och jag har läst boken om seriemördaren Zodiac. Och en av Zodiacs favoritfilmer (och som sägs ha inspirerat honom) är en lågbudget äventyrsfilm från 30- talet, THE MOST DANGEROUS GAME. Självklart, som den filmnörden man är, så fick jag lust att se den. Men... vart skulle jag få tag på denna bisarra film? Såna typ av filmer går inte att hitta i videobutikshyllorna, bland BIG MOMMAS HOUSE 2 och SAW 3. Kanske den går att köpa från utlandet? Nej... det blev faktiskt enklare än så... brorsan hade den i sin dvd hylla. Så, glad som ett barn på julafton, lånade jag den och sprang hem för att se den. Och? Intressant film. Bara 65 minuter lång, vilket känns uppfriskande i dagens tre timmar långa eposfilmer på bio. Filmen handlar om den excentriske greven Zaroff som bor i en avlägsen ö och jagar människor. Det är hela den enkla handlingen. En ganska spännande och smått obehagligt jaktfilm, med charmigt överspel. Ja... och nu har jag sett den. Och om några dagar så kommer det att dyka upp en till film jag aldrig hört talas om... och måste se!

Veckans låt.

Tänkte välja någon av Lily Allens låtar från hennes debutalbum. Men, det blev lite svårt att välja, då jag tycker faktiskt att alla låtar är bra. Och på vägen från mitt rum till den närmaste datoren med Internet, så lyssnade jag på en av mina favoritlåtar. Som jag inte hört på länge. Så jag blev överraskad när Johnny Thunders melankoliska "YOU CAN'T PUT YOUR ARMS AROUND A MEMORY" började spelas i mina hörlurar. Underbar, sorglig låt från den ökände punkaren/narkomanen Johnny Thunders. Har ni tillfälle att lyssna på den, eller på andra Johhny Thunders låtar... så kommer ni inte att ångra er. Om n i gillar sånt...

Peking blues...

Ännu en måndag, efter rätt så tam helg. Inget hände, förutom gårdagens överraskande sommarvärme. Spenderade hela helgen med Lily Allens ljuva stämma i högtalarna och boken om Zodiac. Läste hela boken. Vilket är inget speciellt. Men med tanke på hur lång tid det tar för mig att läsa en bok nuförtiden... så känner jag mig lite stolt. I mina yngre dagar, så läste jag en bok i veckan. Jag överdriver inte nu... jag läste faktiskt en bok i veckan. Deckare, biografier, klassiska romaner, novell samlingar... vad som helst. Men... ju äldre man blir, desto mindre tid. Så är det bara. Det samma gäller film. Det fanns några år där jag såg en film om dagen. Nuförtiden... ja, jag får väl vara glad om jag hinner se en hel film under veckan. Brukar se några minuter på tisdag, fortsätta på onsdag och så vidare och så vidare...
Whatever... i- lands problem, eller hur?

2007-05-18

Fredagsnöje...


Så... jag sitter hemma hos min bror. Och han vill se BRAIN DAMAGE. En lågbudget skräckis från 1988. Jag hade aldrig sett den innan. Han hade inte sett på cirka 14 år. Med andra ord... vi hade inga förväntningar. Men oj vad rolig den var. Den handlar om Brian, som en kväll vaknar alldeles blodig och euforisk. Det visar sig att en bajskorvsliknande parasit som heter Aylmer har sugit sig fast på Brian och sprutar en blå vätska i Brians hjärna. Vilket ger Brian en härlig och mäktig rus. Brian blir beroende, så klart, och vill ha mer. Men Aylmer vill också ha något av Brian... nämligen.... MÄNNISKOHJÄRNOR! Ja... det är en sån typ av film. Och vet ni vad? Ibland behöver man sådana filmer. Ibland måste man bara koppla av och inte tänka på något annat. Och BRAIN DAMAGE är en perfekt film för såna dagar. En charmig, våldsam och rolig liten film, snyggt berättat, med tanke på att den är himla lågbudget. Specialeffekterna är... enkla, men charmiga. Ja, det är helt enkel en trevlig lågbudget skräckis. Och den människa som inte charmas av den vänlige hjärnätande, skönsjungande parasiten Aylmer, ja, den människa har inget hjärta! Så det så!

The big parade...

Åh vad jag njöt av gårdagens och även dagens Aftonbladet. Att läsa om Sverigedemokraterna... ja, varje gång jag får läsa om SD så skrattar jag. Det är ju nämligen så här, för er som inte har någon koll på allas favorit lekparti SD, de säger ju att en stor del av invandrarna i Sverige lever på socialbidrag och sjukpenning och så vidare. Vi invandrare är inget annat än utsugare av samhället. MEN... oj, oj, oj, det är nu det blir så hiiiiimla roligt. Det visar sig att en tredjedel av SDs politiker, hör och häpna, lever på socialbidrag och sjukpenning och så vidare. Är det bara jag som skrattar? Är det bara jag som njuter och vältrar mig in i den bitterljuva ironin? Nej... en stor del av Sveriges nyhetsmedia gör det också. Och till de säger jag: Jolly good job old chaps! Jag vet inte vad SD vill uppnå med det här, förutom att vi skrattar åt deras patetiska ursäkt till politik ännu mera. De kanske försöker förstå hur en invandrare tänker och lever. Så att de kan hantera oss på ett enklare sätt i framtiden. Eller så är det så enkelt som att SDs politiker är inga politiker alls. Utan ett gäng med män i medelålder som har inget bättre annat att göra medan de väntar på att Systembolaget öppnar. Ja... nu spekulerar jag bara.
En av sakerna som SD har kallat sig själva för är att de är en parti som kämpar för den svenska kärnfamiljen. Nu vet jag inget om svenska kärnfamiljer och sånt. Jag är ju trots allt en chilenare med skilda föräldrar. Fast... min familj ÄR kanske är den svenska kärnfamiljen, anno 2007? Nåväl... de kämpar för att bevara och stärka den svenska kärnfamiljen... medan en del av deras politiker är skyldiga flera tusentals kronor i underhåll. De har helt enkelt struntat i att betala... ja, vad tycker ni? Det jag undrar är... vem är det som är invandrare egentligen?

2007-05-16

Inte bara jag hela jävla tiden....

Som ni kanske märker så har jag lagt två länkar till två andra bloggar. Den ena, GENOM GLASET, är Sebastian Lindblads, en av min brors vänner, blogg. Hans blogg består av enbart bilder som han har fotat själv. Grymt snygga bilder av Norrköping. Den andra bloggen, BIOGRAF-MASKINISTENS ÄVENTYR av en mina bästa vänner Henrik Thorsjö. Han startade den igår, men det lär nog komma mer. Håll koll på dessa två.

Fear and loathing in Norrköping


Så... jag sov som en ängel, efter en sen kväll med Dreamgirls på bio (ganska ok) och Enter the dragon på blu-ray. Väcks av posten. Går upp. Plockar från golvet. Ica reklam. Och ett brev. Från Migrationsverket. Till mig...
Nu är det så här... vad många svenskar kanske inte har någon aning om är att en stor del av invandrarna i Sverige är paranoida. Det måste vi vara om vi ska överleva i Sverige. Med SD i hälarna, Alliansen i makten och alla slags myndigheter efter en, så är det ju inte så konstigt att jag överreagerade på brevet. Jag har nämligen varit svensk medborgare (and damn proud of it!) sedan 1999. Så sedan dess har jag aldrig haft med Migrationsverket att göra (eller Invandrarverket, som det hette innan all politiskt korrekthet). Min första tanke när jag såg brevet var: WHAT THE FUCK?! Just det... precis så var det. Jag är nämligen resultatet av flera års väst-dominerad kultur, så, som den anglovänlige bastarden jag har blivit, så var min första tanke på engelska. Min andra tanke var: NU ÄR DET KÖRT! För så många andra invandrare i denna land, så är en mina mardrömmar att jag skickas tillbaka till Chile. Inget ont om Chile... men det är varmt som fan där och jag har massa allergier att tänka på.
De 10 sekunder det tog för mig att öppna brevet kändes, klichéartat nog, som flera minuter. Jag svettades, hjärtat slog snabbare och hela min tarmsystem var på alerten. Så... jag, mer eller mindre, rev sönder brevet med mina skakiga händer och fick läsa... att jag kommer snart bli kallad för intervju. Jag har nämligen sökt jobb där. De behöver telefonister som kan flera språk. Och eftersom man kan inte bli mer multikulti än mig, så sökte jag. Mailade för cirka en och en halv månad sedan. Och jag hade glömt det. Så... vad kan jag lära mig av dagens panikattack? Öppna aldrig brev från Migrationsverket, precis efter att du har vaknat.

2007-05-15

Milton & co.


Ni som inte gör något ikväll... och har tillgång till tv6, missa inte Mike (Beavis & Butthead) Judges underbara OFFICE SPACE. Klockan 21 ikväll. Suverän svart komedi...

2007-05-14

Strangeness all around....

Sara Axelsson mailade mig denna länk. Hennes kommentar: "Bara i Norrland..."

http://www.dagbladet.se/artikel.php?id=354271&avdelning_1=102&avdelning_2

Måndag...


Jag hatar måndagar. Ni vet, som i låten… ”I don’t like mondays” av… har glömt gruppen, med det är Bob Geldof som sjunger. Innan han körde solo och började rädda Afrika och så vidare. Usch… det finns inget bra med måndagar. Förutom att det betyder att det finns ett nytt avsnitt av Sopranos. Det är sista säsongen och… ja, avsnittet är en timma lång. Men vad fan ska man göra resten av dagen? Hatar måndagar. Och dill. Måndagar och dill. Nåväl… igår blev det en hel del filmtittande… och vad ska man säga?

FACTORY GIRL: Berättelsen om Edie Sedgwick, en av Andy WarholsSuperstars”. Och om hur berömmelsen drar ner henne till en avgrund hon aldrig lyckas ta sig ur. Ja… jag ville gilla den här filmen. Tycker att The factory och New York under 60- talet är fascinerande. Men tyvärr lyckas filmen aldrig bli något mer än en glassigaremovie-of-the-week”. Efter en stund så slutar man bry sig om Edie och människorna omkring henne. Sienna Miller är… ja, hon fungerar ganska bra i första halvan av filmen, som den sårbara och naiva Edie. Men när Edie blir ett offer för den växande knarkkulturen… ja, då blir hennes skådespel minst sagt överdriven. Hayden (Anakin Vader) Christensen är såå fel i rollen som Folk Singer (ja, ni läste rätt, karaktären heter faktiskt Folk Singer och är baserad på Bob Dylan). Hans sätt att spela känns som en dålig mix, eller till och med parodi, av Dylan. Ganska pinsam. Och Guy Pierce som Andy Warhol då? Ja, han var faktiskt den enda riktiga behållningen. Hans Andy, en utnyttjare av människor, är en känslokall, manipulativ, barnslig och patetisk människa. Och han gör det så bra. Vilket är synd, eftersom filmen är så… meh!

THE FOUNTAIN: Oj, oj, oj! En amerikansk filmkritiker skrev att det krävs en bra filmregissör för att kunna göra en så dålig film. Jag kan inte göra något annat än att hålla med. Som kvasifilosofisk tonårspoesi… pretentiös, poänglös och skrattretande.

THE U. S. V. S. JOHN LENNON: Mycket intressant dokumentär om Lennons tid i Amerika och hur han blev trakasserad av regeringen, på grund av hans politiska anti- Vietnam åsikter. En fascinerande tidsbild av Amerika under Vietnamkriget. Och om hur dess paranoida regering konspirerade för att få bort en frispråkig musiker, som de ansåg vara ett hot mot Nixon & co. Mycket intressanta intervjuer och bilder och en bitterljuv slut gör denna dokumentär till en behållning. Enda nackdelen är att många av de som intervjuas ser Lennon som en frihetskämpe, som Martin Luther King, m.m. Han var bara en musiker med politiska åsikter, inget annat. Men ändå… mycket intressant och med massa bra musik.

Nåväl… det var allt för denna gång. Har precis skaffat John Cales ”Vintage violence”. Och jag som trodde att det var bara Lou Reed som gjorde grym solomusik efter Velvet Underground, men John Cale… ännu bättre måste jag säga. Behöver bra musik. Måste läsa klar ”ZODIAC: UNMASKED” innan David Finchers episka film om Zodiac har premiär på torsdag. Ja, jag vet… i-lands problem. Men… that’s life, eller hur?

2007-05-13

Blame Canada!

Det kanske finns några människor i Sverige som fortfarande gråter efter Sveriges magnifika förlust i schlager. Allt jag kan säga om det är… meh! Jag blev istället mer berörd av den otroliga ass- kicking som Sverige fick av Kanada i ishockey vm. Mycket sorligt. Och inte blir det några medaljer… då bronsmatchen är mot en laddad och förbannad Ryssland. Ska nog skippa den matchen och se lite film istället. Igår kväll var det en himla zappande… jag ville inte se schlager, men fastande ändå. Man kan inte låta bli, speciellt med tanke på gårdagens freakshow. Roligt… men ändå lite sorgligt. Kan inte riktigt förklara varför.
Så mellan schlager i ettan, en dokumentär om Lena Philipsson i tv 4+, Caddyshack i femman så trodde jag inte att jag skulle få se något riktigt intressant. Tills reprisen av ”Det känns som fredag” började. En ganska… ja, inte dålig, men inte heller intressant program. Men igår var det en diskussion som höll mig vaken. Om filmvåld och dess effekt på ungdomar. Det var Fredrik Strage, Emma Gray Munthe och sen en tredje person som liknade en snubbe som var med i en harmlös matlagnings program för många år sedan. Nåväl… jag höll med vissa av sakerna de sa. Att filmvåld inte gör människor galna, utan att den gör galna människor mer kreativa. Man kan inte bortse från det faktum att vissa människor inspireras av filmvåld. Men man kan inte heller skylla på filmvåld. En person som mördar någon efter att ha sett en grotesk våldsam film, har redan något fel i huvudet. Förr eller senare skulle den personen göra något. Filmen… funkar mer som någon sorts katalysator. Många vill nog införa filmcensur i Sverige igen, men skulle det hjälpa? Och man måste komma ihåg att det inte är film som dödar människor. Det är galna personer med vapen som dödar människor.
Och finns det inget viktigare än att prata om filmcensur? Svenska biografbyrån är ett förlegat institut. Vi lever i en tid där vilken vanlig Svensson som helst kan ladda ner ett oklippt version av SAW 3 på bara några minuter. Hur mycket än censuren vill att vi inte ska utsättas för grova specialeffekter, så kan de ändå inte stoppa oss från att se, till exempel, ett oklippt SAW 3 (fast jag rekommenderar det inte. Den filmen suger. Det är faktiskt så att hela SAW trilogin suger. Ska ni se onödig och grotesk filmvåld, då rekommenderar jag ICHI THE KILLER istället).
Istället för att rikta sig in på filmcensur, varför inte rikta in sig på sjukvården och psykvården i Sverige istället? Eller skolan? Eller polisen? En del saker som är oerhört viktiga… men som inte riktigt funkar som de ska nuförtiden. Ja… det är vad jag tycker… vad tror ni?

2007-05-11

Mmmm... tarts!



Som ni ser på bilden så var det inte Pop tarts jag köpte igår. Det var Toaster tarts. Och nu är det mysteriet äntligen löst och vi kan fortsätta med våra vanliga liv.
Var på jobbintervju idag. Det gick väl... okej? Jag vet faktiskt inte. Kvinnan som intervjuade mig var jättetrevlig och jag fick intrycket av att det gick ganska ok för mig. Vi får väl se. Nästa vecka ska jag få höra om jag har fått jobbet. Jag hoppas det, för jag ser detta som ett första steg i ett nytt liv. Marcelo 2.0... typ.
Har fortfarande inte provat Toaster tarts. Ska nog göra det senare, då min bror och jag ska se ett nytt avsnitt av den lagom beroendeframkallande serien The shield. Ni som inte har sett den... skärp er!

2007-05-10

Peking Gross

Man inser att man bor i en inte så stor stad, då det viktigaste och mest spännande som har hänt i Norrköping denna månad är att... håll i kalsongerna... kör igång med trummorna... just det, City Gross har öppnat i stan! Woohoo! Spännande eller hur? Nej, jag vet... men det är just det som är charmen med denna stad. Så som alla andra lemmings i denna stad, och med min ipod laddad med grymma låtar, så gick jag dit. Och? Var det något speciellt? Något som förändrade mitt så kallade liv? Nej... det är en vanlig matbutik. En stor sådan. Jävligt stor. Som fan! Köpte lite torkade frukter (melon, äpple, ananas... grym kombo!) och så hittade jag POP TARTS! Just det... den där hemskt goda amerikanska frukostfavoriten. Det som Bruce Willis är på väg att äta innan han skjuter ihjäl John Travolta i Pulp fiction. Har inte käkat såna i åratal. Fast... jag måste nog erkänna att de inte kommer att vara lika goda, då: 1) Det är inte riktiga Pop tarts, utan en mindre känd kopia. Och 2) Sista gången jag åt så var jag så jävla st... ja, jag borde nog inte avslöja för mycket... men jag kunde lika gärna ha ätit en skål med ljummen brunsås och tyckt att det smakade underbart. Men... vi får väl se. Det kanske smakar underbart. Eller så smakar det ljummen brunsås. Enda problemet var att det tog 40 minuter (jag skämtar faktiskt inte) att betala. 40 minuter i kö, bland gapiga barnfamiljer, förvirrade pensionärer, överparfymerade tonåringar. Tack och lov att jag hade min ipod med mig. Soundtracket till Pam Griers klassiker Coffy ( den där hon gömmer rakblad i afrot), fick tiden att gå oväntat snabbt. Men det var kaosvarning. Folk var trötta, det var varmt inne i butiken. Folk öppnade sina ännu ej betalda chipspåsar och åt ohämmat. Det var rena anarkin. Jag bara väntade på stunden då någon skulle börja skrika och få med alla andra att välta och bränna bilar och länsa stället på all mat, medan de skriker "VM GULD, VM GULD, VM GUUUUULD!". Men... så långt gick det inte. Tyvärr?

Tvättfascist!

En vanlig dag med ovanliga händelser... ja, typ! Har insett idag att jag ÄLSKAR att tvättakläder. Ja, älskar är nog överdrivet, men jag gillar att tvätta. Kan inte förklara varför. Men tvättdagar är glada dagar. Gud vad det lät perverst, eller hur? Nåväl... för typ tredje gången... jag gillar att tvätta, så därför blir jag irriterad då jag kommer ner till tvättstugan och inser att personen som har tvättat före mig har inte rengjort den lilla delen som man häller sköljmedel i! Just det, ni läste rätt! För en vanlig person är det nog inget att oroa sig över. Men för mig... fy fan!
Jag vill inte att mina kläder ska lukta som den blåa sörjan som kallas för något idiotiskt som sommaräng eller strandvind, men som luktar mint och en blå blomma jag kan varken uttala eller skriva! Nej... peach fuckin' blossom! Det är mina grejer det! Är det verkligen så svårt att skölja bort resten? Det måste nog vara det. Fan... det är nu jag inser att jag är en tvättfascist. Alla byggnader har en gnällspik i tvättstugan. Jag är nog den där jag bor... shit också, räckte det inte med att man redan är en musikfascist och filmfascist? Ja, ja, ja... en till grej att leva med...

2007-05-09

WHAT?!

YouTube - The Thing With Two Heads (Trailer)

Ibaland är det sååååå härligt att ha internet!

Spider-man och såpa "kändisen"


Nåväl... lika bra att börja på direkten, eller hur? Tack vare min storebror, så fick jag äntligen se Spider-man 3 igår. Ja, äntligen är väl att överdriva, filmen fick ju nyss premiär. Men, då jag är en riktig stor Spindelmannen fantast (ångrar fortfarande att jag sålde mitt nummer av serien då Spidey möter Wolverine), så har de fyra dagarna innan jag fick se filmen varit riktig låååånga och trååååkiga! Och hur var den då? Lika bra som tvåan? Kanske ännu bättre? Ja och nej! Den är för lång och har för många, ganska osammanhängande, handlingar. Sam Raimi ville nog göra den ultimata serietidningsfilmen, ett äkta geek epos. Men... det är för mycket! För många skurkar, för många karaktärer... för mycket. Den är tyvärr för stor för sitt eget bästa.
MEN... ändå, trots alla sina fel (och de är många), så är Spider-man 3 något av det häftigaste jag sett på bio. Actionscenerna är häpnadsväckande snygga. Och brutala på det sättet som bara serietidningar kan vara. Ni som har sett tvåan minns den häftiga pendeltågs fighten. Den scenen är ingenting jämnfört med, ja, ALLA actionscener i trean. Precis när man tror att det ska lugna ner sig, BAM, då kommer Sandman eller den nye Goblin och gör livet svårt för allas favorit Parker. På det mest destruktiva sättet de kan komma på. Skådisarna är bra... speciellt Thomas Haden Church, som tyvärr får för lite att göra. Men, han är ju en favorit ända sedan Vingar och Tombstone, så... ja, ni fattar. Så jag måste nog ändå säga att jag gillar Spidey 3, trots alla sina fel. Det är en film som jag egentligen inte borde gilla... men kan ändå inte låta bli! Som Old school, Running scared, The League, Blade, m.m.

Men... actionscenerna och Tobey Maguires onde Peter Parker var ändå inte det roligaste igår. , , nä... det var en viss person, vars namn inte ska nämnas, då han borde inte få mer publicitet än vad han redan fått. Vi kan väl säga så här: Han var med i en dokusåpa som visades i Kanal 5 förra året. Ni vet vilken... den med alla "intressanta" människor i ett visst hus.
Nåväl... biopublik brukar vara jobbig i vanliga fall. Men igår blev det ännu jobbigare. Då såpakändisen var i samma biosalong. Han hördes redan utanför salongen. Han skrattade och pratade så att alla kunde höra. Till och med de som befann sig i andra salonger. "NÄR JAG VAR I STOCKHOLM...", "JAG TRÄFFADE HAN SOM VAR MED I...", "OCH DEN SNYGGA TJEJEN MED DE STORA...". Ni fattar, inte vidare diskret. Jag förstår ändå lite hans sätt att tänka. Han var känd cirka 5 minuter. Hade skitkul i huvudstaden. Men... allt som har en början har ett slut. Så plötsligt befann han sig i Norrköping. Och så en dag så var han inte lika känd längre... helt plötsligt var han som alla andra. Så de få gånger han befinner sig bland "vanliga" människor, då gör han sitt bästa för att folk ska få se honom. Och folk såg honom... till och med jag. Tjejerna som satt bakom mig, cirka 18 år, började direkt prata. "Det är ju han!" "Vad gör han här?" "Vad tjock han har blivit!" Och under filmen, så var det han som hördes mest. Hans skratt kan bara jämnföras med Robert De Niros i Cape Fear. Som sagt... jobbigt.
Han förstörde inte hela min bioupplevelse, men... ändå... lite! Det som känns mest irriterande är benämningen"kändis". För mig är en känd person någon som har gjort något. Typ Jonas Gardell, Carola (även om jag inte gillar henne, så kan man inte neka att hon är känd), Mikael Persbrandt, m.m. Men någon som har blivit känd på grund av onormala fyllor och sex med någon vars dröm är bröstimplantat... nej du! Exihibionist är nog ordet som passar bäst.

Jaha... mitt första inlägg. Vet inte vad jag ska säga... förutom att jag kommer att skriva lagom egotrippade struntsaker om mig själv, filmer, musik, det jag åt idag... och så vidare och så vidare!