2010-10-24

Peking favoritfilm 50...


"Listen to me Anthony. I got your head in a fuckin' vise. I'll squash your head like a fuckin' grapefruit if you don't give me a name. Don't make me have to do this, please. Don't make me be a bad guy, come on!"

Casino (1995). Regi: Martin Scorsese.
Om det finns någon där ute som fortfarande inte har sett Casino... ja, då borde ni lägga ner allt ni gör och se till att se den! Gå ut och hyr den, låna den av någon eller ladda ner den, för Casino är verkligen en av de bästa gangsterfilmer som någonsin har gjorts.
En färgstark, våldsam och näst intill febrig film, baserad på verkliga händelser. Ett mästerverk om människor vars självdestruktiva liv förändrar Las Vegas för alltid.
Scorsese var verkligen på topp när han gjorde denna film. En verkligen galen episk resa, med fantastisk foto, klippning, ljud, ja... ALLT! Fröjd för ögat, med andra ord.
Och, visst, De Niro och Pesci spelar mer eller mindre samma karaktärer som de har spelat sedan 70- och 80-talet. Men det gör inget, för det är just det som styrkan i filmen. Pescis Nicky Santoro är verkligen en av de mest obehagliga och oberäkniliga skurkar som har porträtterats på film. En komplex karaktär, som man aldrig vet var man har. Men överraskningen i filmen, lika stor nu som när jag såg den på bio 1996, är Sharon Stone. Hon lyckas med vad få skådespelare har lyckats med och det är att sno scener från De Niro och även Pesci. Resan hennes karaktär gör, från en glamourös "gold-digger" till en nerknarkad lögnare är så hjärtskärande, att jag fortfarande blir rörd av att se hennes sista scen i filmen.
Så ni som inte har sett den... se den NU! En tre timmar lång episk, blodig och agressiv film lögner, pengar, mord och sex! Med andra ord: ETT MÄSTERVERK!

Dagens låt: "Blowin' Your Mind" av O.C. Smith

2010-05-28

Peking favoritfilm 49...


"I don't need this. I already got trouble with my kids, my wife, my business, my secretary, the bums... the runaways, the roaches, prickly heat, and a homo dog. This just ain't my day!"

Street Trash (1987). Regi: Jim Muro.
Vad kan man förvänta sig av en film där luffare smälter i en färgsprakande kavalkad av tarmar och regnbågsfärgad blod? Där en avhuggen penis används som en baseball? Och där gruppvåldtäkt och nekrofili är punchlines i några redan för vidriga skämt?
Ja... det ni kan förvänta er är en fantastisk underhållande skräpfilm! En förolämpning för ens intellekt och ens moral. En vidrig och slemmig och skitig epos om luffare, gangstrar, psykopater, poliser och diverse andra människor som befinner sig långt, långt ner i näringskedjan. Lägg till några flaskor med giftig sprit och en psykopatisk Vietnam veteran, så har ni en av filmhistoriens mest förolämpande svarta komedier. Och jag älskar den. Just för dess oförlåtliga nonchalans och för att den vågar vara så sjuk och vidrig. Inte alla filmer behöver ha budskap. Film är först och främst underhållning. Och Street Trash är underhållning när det är som bäst... eller sämst!
Jag har visat denna film för många bekanta och vänner. De flesta har förstått dess svarta humor och dess närmast poänglösa och smutsiga handling. De andra har blivit förbannade på mig och vägrat prata med mig under flera dagar, då jag har besudlat de med denna politisk inkorrekta och köttiga saga. Ja, det enda jag kan säga om det är, skaffa lite humor! För vad kan vänta sig av en film där en polis misshandlar en skurk för att sedan spy på honom? Ja... många, många skratt!
Mitt livs kanske favorit guilty pleasure... se den om ni vågar! Kommer ni gilla den? Förmodligen inte, men jag älskar den i alla fall!

Dagens låt: "Kaddish" av "GINA X PERFORMANCE"...

2010-05-27

Peking favoritfilm 48...


"There's no love in your violence."

Ichi The Killer/Koroshiya 1 (2001). Regi: Takashi Miike.
I början så skämdes jag. Av att jag faktiskt gillar Ichi The Killer. Just för att den är så... fel. Och grotesk. Och vidrig. Och... ja, bara så FEL!!!
Men sen insåg jag... det här är ett mästerverk! Ett ultravåldsamt mästerverk, en episk gangstersaga. Rolig, skrämmande och så oerhörd fascinerande. Kanske en av filmhistoriens mest underhållande mindfucks.
Miikes sätt att berätta den bisarra historien om sado-masochister, gangstrar, mobboffer, hallickar, horor och dylikt, är fylld med en perverterad energi och svart humor. En riktig unik film, inte för de känsliga... men ni som orkar se hela, you're in for a treat!

Dagens låt: "Now I Hear The Laughter" av THE GERMS...

2010-05-26

Peking favoritfilm 47...


"What we got here is... failure to communicate."

Cool Hand Luke (1967). Regi: Stuart Rosenberg.
En riktig minnesvärd klassiker, med Paul Newman i toppform i rollen som rebellen och anti-hjälten Luke. En riktig fascinerande bild av ett fängelse och fångarna i den, som är som en familj. En familj vars stängda värld skakas om den dagen då Luke kommer in i fängelset.
Denna film tillhör Paul Newman. Hans ikoniska porträtt av Luke är magnifik. Det som från början ser ut som en vanlig endimensionell brottsling, slutar i en karaktärstudie av en man som vill vara fri, även bakom stängslen. En man som står emot all slags auktoritet, utan att han själv ens vet varför han gör det.
Suverän film, fylld med scener som man aldrig kan glömma (äggscenen är så klart den första jag tänker på!), en fantastisk soundtrack av Lalo Schiffrin och en historia som berör, får en att skratta och till och med gråta...

Dagens låt: "Slinky" av BROWNOUT...

2010-05-25

Peking favoritfilm 46...


"A hundred years from now there won't be one sad fuck to look at any of this."

Children Of Men (2006). Regi: Alfonso Cuarón.
En fascinerande och spännande framtidsvision...
En skrämmande framtid där det inte längre finns hopp. Där hela världen befinner sig i kaos, krig och där hela planetens undergång ligger närmare än väntat.
Att berätta för mycket om filmen, för er som inte har sett den, vore att avslöja för mycket. För denna film måste upplevas och ses.
Med fantastiska och obehagliga actionscener och fenomenala skådespelare (Clive Owen i sitt livs roll, sorglig och rolig som den alkoholiserade huvudpersonen, som får en chans att förändra världen), så lyckas regissören Alfonso Cuarón skapa en intensiv och fängslande thriller. Som trots massa action ger oss en chans att lära känna och få oss att bry oss om dess huvudpersoner.
En explosiv och samhällskritisk framtidsvision som för få människor har sett, tyvärr... så ni som inte sett den, gör det nu!

Dagens låt: "Running The World" av JARVIS COCKER...

2010-02-10

Peking favoritfilm 45...


"Those satisfactions are permanent."

Two-Lane Blacktop (1971). Regi: Monte Hellman.
En fascinerande berättelse om tre biltokiga män och kärleken till deras fantastiska bilar.
Nästan drömlik i sitt bildspråk och med en, för det mesta, osynlig och obefintlig handling, där en tävling mellan två förare, får de att åka och åka och åka genom en bortglömd del av Amerika. En ovanlig road movie, med så lite dialog som möjligt och där man egentligen aldrig får en chans att lära känna dessa karaktärer.
Men det gör inget, man behöver inte det, för det är inte det som är det viktigaste.
Denna film är en poetisk studie om människor som lever i en värld utan nån slags hopp eller möjligheter... och där vägarna är det enda som står för det verkliga och det falska (perfekt representerade av filmens två förare, välspelade av sångaren James Taylor och en av mina favoriter Warren Oates)
En märklig och nästan naken, minimalistisk berättelse, som berör, med dess bilder, ljud och dess filosofiska bild av Amerika. En äkta klassiker, underskattad och bortglömd, som alla borde få se!

Peking favoritfilm 44...


"Let the wild rumpus start!"

Where The Wild Things Are (2009). Regi: Spike Jonze.
Känns märkligt att skriva om denna underbara film, bara 3 dagar efter att ha sett den för första gången. Men... vilken film! Med tårar i ögonen så flyttades jag till min barndom, genom att se Max och hans vilda fantasier och emotionella förvirring...
Den här filmen är inte för barn, utan för vuxna som har varit barn.
Allt som man kände när man var liten finns här, perfekt visualiserad av Spike Jonze. Den alltid lika obehagliga känslan av att känna att man inte passar in, rädsla för det okända och det omogna beteendet när nån säger åt en att göra saker. Hur ens fantasi kan ibland vara ens bästa vän... ja, jag skulle kunna fortsätta!
Vacker och samtidig skrämmande, så lyckas Spike Jonze, med hjälp av självaste Dave Eggers (!), göra en känslosam, bitterljuv och okonventionell och så fantastisk "barnfilm". En perfekt sådan, som alla borde få se...

Dagens låt: "Wish You Were Here" av PINK FLOYD...